reverseangle

Varenda vinter är det samma visa. Jag står här i mörkret och kylan med spruckna fingrar, förfrusna tår och bristande motivation och skrapar den där förbannade bilrutan samtidigt som jag lovar mig själv att detta MÅSTE vara min sista vinter på denna gudsförgätna tundra.

Varför glömmer man det där löftet varje sommar? Vad är det för fel på mig som inte av ren självbevarelsedrift sett till att slippa frysa häcken av mig ännu en oändlig, iskall och kolsvart vinter?

När jag tänker efter kan jag inte påminna mig om en enda anledning till att uthärda ännu en vinter. Hockey? Nä, de spelar hockey i Florida också! Mitt mål är att någon gång i mitt liv sitta under en svalkande palm och nostalgiskt gråta lite när jag ser tillbaka på begreppet snö. Och sedan, när jag vemodigt konstaterat att jag skulle vilja uppleva åtminstone EN vit jul någon mer gång i mitt liv, skulle jag gå och ta mig ett svalkande dopp i havet och glömma bort hela saken.

Kanske skulle man passa på att söka asyl i det väldiga landet i väst och hänvisa till de usla väderleksförhållandena här i tomtens rike?

                     
                               Deprimerande utsikt från sovrumsfönstret...


Självklart har också New York-området drabbats av de värsta snöovädren på år och dagar nu när jag äntligen är på ingång. Och det skulle inte förvåna mig om någon slumrande vulkan vaknar till liv lagom till det drar ihop sig...