Ett litet myrsteg närmare drömmen

Jag fick ett meddelande idag. Ett enkelt litet mail som jag kanske tolkar in alldeles för mycket i, men det gör inget. Det gav mig precis den lilla boost som både jag och mitt självförtroende behöver.

Nu dj..vlar.

Jag kom just ett litet myrsteg närmare min dröm!

Idag blir det hockey och utgång efteråt.

Jag har dessvärre inte vuxit ifrån min vinnarskalle ännu, men för en gångs skull kommer jag sitta där på en krog någonstans i Karlstad med ett drömskt leende på läpparna oavsett vad det nu kommer att stå på jumbotronen när hesa Fredrik ropat.

Fast jag har en riktigt bra känsla även när det gäller matchen. Det viktiga är förstås att FBK tillbaka, och det är inte hela världen om man förlorar ibland så länge man bara är på banan. Men jag ser en tight match fram för mig, målsnål och med regelrätt ställningskrig. Kanske bara 1-1 och så avgör ett av lagen i sudden. Jag tror banne mig att det kan bli FBK.


Det allra heligaste...

Hela mitt sovrum är numera en "homage" åt staden som själv aldrig sover.
Inte klart ännu, men det börjar i alla fall ta form...

Nyfiken?



Den stora tavlan är ovanför gaveln är köpt på Chilli.
Chilli är en av mina senaste favoritutflyktsmål - perfekt för den som samlar på USA-prylar och med en härlig blandning av stil och galet. Tråkigt nog ligger den närmsta butiken 8 mil bort. När kommer Chilli till Karlstad, måntro?





Favoritbilderna från NY-resan i våras har fått bilda en liten fotovägg. Bredvid dem hänger...




...två kasserade nummerplåtar som suttit på bilar hemmahörande i NY. Den blå skylten har till och med skattemärket kvar, och av det kan man se att skylten var i bruk 1972!

Skyltarna köpte jag på lördagsmarknaden i Hells Kitchen. Coola va?



Det går inte en enda dag utan att jag längtar tillbaka till New York! Den staden är helt enkelt som ett gift...
Men även om jag inte kan njuta av utsikten från mitt sovrumsfönster mitt på Manhattan på ett tag kan jag i alla fall se vyerna jag saknar både det första och sista jag gör varje dag...




Mitt senaste Chilli-fynd är spegelramen till vänster.
















Rosa, en av mina två Jack Russel-terriers, inspekterar sovrummet. Själv bär hon numera ett rosa I<3NY-halsband medan hennes far Rufus (till sin stora glädje) fick en matchande, svart tröja...

Höstdyrkare göre sig icke besvär

Är jag den enda som spyr på allt som har med höst att göra? På mig biter knappast tjatet om höstmys, mustiga grytor, värmeljus med champagnedoft (?) och färgsprakande naturprakt. Jag har genomskådat hela prylen - hösten är nämligen bara startskottet för fem månader med isande kyla, kompakt mörker och permafrost på vindrutan vareviga morgon. För det finns faktiskt en årstid som är ännu värre än hösten: vintern!

Är det inte fantastiskt förresten, att jag så till den milda grad lyckas förtränga att det är vinter V A R E N D A morgon hela vintern, att jag står där varje morgon stressad och halvhysterisk när jag upptäcker att jag måste skotta fram bilen ÄVEN idag?

"Är du stressad?" frågar minste sonen oroligt. "Nejdå, haha, absolut inte. Morsan lyckades bara glömma bort att det tar i snitt 24,5 minuter extra att komma iväg under den här fantastiskt trevliga årstiden. Har du med dig vantarna, åklappen och pulkdjäveln, älskling?"

Vilken tur då att man har hockeyn att hålla i handen när man kommer på sig själv med att stå där och vara avundsjuk på flyttfåglarna som ännu en gång samlats på åkern nedanför mitt hus...

Hockey har samma funktion som den där fantastiska bilden som brukar sitta i taket hos tandläkaren. Man ligger där och våndas, men så får man syn på den där perfekta söderhavsvyn eller vad det nu är och kan drömma sig bort och vandra längs den där oändliga stranden ända tills tandstenen är puts väck och plånboken tom.

"En hockeymatch om dagen håller doktorn borta." Den som kom på det talesättet måste ha varit en riktigt klok människa. Och så länge du håller dig på läktaren så är det sant.



Höst? Varken eken (som är det första jag ser varje morgon) eller jag är särskilt imponerade...


Back in action

Drömmar är viktiga. New York-resan var en av mitt livs största drömmar, och man skulle kunna tro att uppfyllandet av den här drömmen skulle få mig att känna mig lite mätt. Så var det inte, snarare fick det mig att höja blicken lite.

Nu har jag bestämt mig. Det är nu eller aldrig.

Man lever trots allt inte för alltid.

RSS 2.0