Bokning av flyg och boende
FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR RESAN
Är två:
1. Jag är inte gjord av pengar. Det är inte min man heller.
2. Jag är gymnasielärare, och jag vet vad alla säger om de där tre månaderna på sommaren. Men vad få tänker på är att de flesta av oss inte får ta ledigt när vi vill under resten av året.
Trots en begränsad budget, som innebär att jag vill ha en slant kvar att shoppa för när resan är betald, var det viktigt att försöka hitta ett mysigt, genuint boende som matchade våra önskemål och behov.
Med tanke på att jag inte får ta ledigt under skoldagar var vi hänvisade till att resa under antingen sport- eller påsklovet. Eftersom uppmärksamma läsare redan vet att jag är en hockeyfanatiker av rang kommer det antagligen inte som någon större överraskning att det fick bli sportlovet. Eftersom årets påsklov ligger ovanligt sent skulle det nämligen innebära att NHL´s grundserie redan är färdigspelad när vi skulle åka dit, och vi vågade inte chansa på att det inte skulle spelas några slutspelsmatcher (där det dessutom är LITE svårare att få biljetter) när vi är på plats. Det innebär att resan kommer att vara förlagd till 25/2-4/3 2011.
FLYGET
Vi började med att leta flygstolar, och fastnade för ett boka tidigt-erbjudande som SAS hade på ej ombokningsbara platser. (Ett villkor som förvandlat mig till en neurotisk hypokondriker så här under de sista skälvande veckorna)
Vi var beredda att betala extra för att slippa mellanlandningar, och vi blev därför mycket förvånade när direktflyget visade sig vara både snabbare och billigare än många motsvarande varianter med mellanlandning.
Priset per person landade totalt, med alla avgifter, på 4527 kronor för resan mellan Arlanda och Newark tur och retur. Det går att komma ned ytterligare i pris, men vi tyckte att det kändes tryggt att flyga och boka med SAS. Avgångstiderna var dessutom mycket bra.
Flygplanet: En Airbus Industrie 330.
INKVARTERING
Vi insåg tämligen omgående att det, med vår budget, inte var aktuellt att hänga på The Waldorf Astoria & co. Ändlöst promenerande i det oändliga down town Los Angeles hade dessutom lärt oss läxan om "location, location, location", så vi visste att det var viktigt att hamna ganska centralt på Manhattan. Även om det inte går att jämföra det enorma och svåröverskådliga Los Angles och dess eländiga kommunala transportsystem med New Yorks (Manhattans) relativt välutbyggda transportsystem och (med amerikanska mått mätt) relativt begränsade yta så ville vi komma så nära pudelns kärna som bara möjligt.
Vi ville ha gångavstånd till mat och dryck, och max några tunnelbanestationer till sevärdheter, aktiviteter och shopping. Vidare ville vi gärna bo som typiska New yorkers, det vill säga helst i en lägenhet bland vanliga New Yorkbor.
Vi tittade runt på en hel del sajter som tillhandahåller uthyrning av lägenheter och upptäckte ett fantastiskt och varierat utbud av olika lägenheter runt om i staden. En mysig liten lägenhet a la romantisk komedi i storstan, ett stilistiskt penthouse med flashig utsikt över Down town och med egen jacuzzi på takterrassen eller en billig enrums studio som innebär minimal yta men desto mer pengar kvar till shoppingen... Det fanns utan tvekan någonting för alla smaker och plånböcker, och vi tillbringade timmar med att bo in oss i olika lägenheter på nätet.
Själv måste jag erkänna att jag, trygghetsnarkoman som jag nu är, var lite orolig inför att boka och betala handpenning till någon på andra sidan jordklotet som jag inte vet något om. Våra reskamrater, F och B, har dock använt sig av boendeförmedling förut utan några som helst problem, så jag beslutade mig för att ta språnget och slänga mig ut i det okända.
Sajten HomeAway känns förtroendeingivande och här fanns flera lovande objekt. Efter att ha dreglat över utbudet i några kvällar hittade vi slutligen lägenheten som fick oss att sluta leta vidare...
En typisk New York-lya, med två separata sovrum och alla bekvämligheter såsom exempelvis bredband, ett fullt fungerande kök och annat som är skönt att ha. Lägenheten ligger i Mid town, men i ett lugnare område med mestadels bostäder och små restauranger och närbutiker. Huset är bara ett par våningar högt och vi har bara en sådan där typisk smal halvtrapp upp till vår lägenhet.
Fler än jag som betraktar Ikea som ert moderskepp? Då har ni redan sett vad som snart slog mig: i stort sett varenda möbel i lägenheten har Älmhult som hemadress! (Vad nu det säger om oss som genast föll pladask och tårögt konstaterade att vi äntligen, äntligen hittat den där typiska N Y-lyan som vi sökt efter.)
Huset ligger i korsningen mellan 9th ave och 53rd street, inte långt från en tunnelbanestation. Dessutom är det gångavstånd till teatern som vi ska se och lite annat som vi planerar att besöka. Vi tyckte att den kändes prisvärd, och vi valde faktiskt bort en annan lägenhet som företaget rekommenderade och som låg ännu närmare smeten men som inte var lika mysig.
Mer information om lägenheten hittar du på förmedlingens hemsida:
http://www.homeaway.com/vacation-rental/p271961
Lägenheten kostade oss 1320 USD (strax över 4500 SEK per par) för en vecka, och vi fick lägga 30 % i handpenning. Resten ska betalas på plats vid ankomsten.
Sugen på att hyra en lägenhet i New York?
Från och med maj 2011 har man förändrat förutsättningarna för detta då det blir förbjudet för privatpersoner att hyra ut sina lägenheter för kortare tid än en månad. Läs mer om vad det innebär samt få nyttiga tips och förslag på bra förmedlingar för svenska turister på följande länk som går till SVD:s reseredaktion:
http://www.svd.se/resor/reseexperten/uthyrningsforbud-vantar-i-new-york_5821963.svd
Planerna börjar ta form...
Varför?
Jag vet ärligt talat inte. Medan alla andra omkring mig hysteriskt talat om Asien och Australien eller kuskat runt Europa med ryggsäck som enda packning har jag istället under hela mitt liv riktat mina blickar mot det väldiga landet i väst. Om jag fick möjligheten skulle jag gärna bo ett par år i landet. Sedan jag reste runt i USA lite som 20-åring (och det är länge sedan nu) har jag drömt om att återvända och beta mig igenom stat efter stat. Jag har tidigare besökt klassikerna Florida och Kalifornien, och New York kändes som nästa logiska steg.
Men det har kommit annat emellan. Jag är mamma till tre barn, jag har gått en lång universitetsutbildning som kostat både tid och pengar (samtidigt som jag jobbat extra för att få in en fot på den trånga arbetsmarknaden) och så har det varit hus och hem att ta hand om.
Men så i somras, när en tidig 40-årskris tog kontrollen över min tillvaro, insåg jag att den där ständigt återkommande mardrömmen kanske ville säga mig något. Carpe diem och hela paketet... Jag har i något svagt ögonblick sagt att jag ska ta mig dit innan jag fyller 40. Och jag insåg att tiden höll på att rinna ut.
Så jag lovade mig själv att min 40-årspresent till mig själv helt enkelt (nåja) skulle vara en resa till New York. Och, som min man kan skriva under på, så är jag en envis rackare, vilket innebär att resan kommer att gå av stapeln lite drygt två månader innan det magiska datumet.
Eftersom budgeten inte är obegränsad för en gymnasielärare och en snickare, så insåg vi snabbt att resebolagens flashiga reseutbud knappast skulle lämna mycket utrymme för shopping och annat som inbegriper dollars...
Kring 20.000 kostade det ofta för två under en långhelg på ett hyfsat lokalt hotell (ett läge på Manhattan kändes som ett krav) och då var det ofta ett hotell med ganska låg standard. Kalla mig gärna för en snobb, men jag uppskattar att slippa dela ett sunkigt badrum med resten av hotellets gäster! Dessutom tyckte vi att fyra dygn är lite i kortaste laget om man nu ändå ska ta sig över den stora pölen. Så vi bestämde oss för att försöka skräddarsy vår resa helt på egen hand.
Vi pratade om våra planer med våra närmsta vänner, och det visade sig att två av dem både var sugna och hade möjlighet att hänga på. Vårt resesällskap, F och B, är några riktiga globetrotters och tillför en hel del rutin och lugn när det gäller det här med att släppa chartertanken och själv ge sig ut i verkligheten.
New York for beginners
New York.
Men på något sätt skiter det sig. Varenda gång. Mina mardrömmar är förvirrande lika Gråbens tröstlösa jakt på det där fågelskrället Hjulben. Känner ni till den där gamla pärlan, förresten? Om jag någonsin får för mig att tatuera mig så vore den där stackars gamla prärievargen ett bra val, för numera kan jag verkligen identifiera mig med honom. Serietecknaren hittar obönhörligt på nya, spännande och plågsamma sätt för Gråben att misslyckas på, och likaså gjorde mardrömsuppfinnaren i mina N Y-drömmar.
Jag har glömt bort vilken dag flyget går, tagit fel på avgångstiden, missat att passet gått ut, missat att fixa Waivern, missat att packa väskan, jag har sett min bil paja på vägen till flygplatsen, jag har åkt till fel flygplats (!) och jag har glömt biljetterna eller har bokat fel flyg... Kort sagt, om ni kan komma på fler sätt att missa resan på så har jag utan tvekan drömt om den varianten också.
Till slut, efter drygt 20 års varianter på mardrömmarna, kommer jag dock äntligen till slut i väg, bara för att upptäcka att staden som aldrig sover faktiskt gör det. När jag till slut landat visar det sig nämligen att jag har en timme på mig innan jag måste tillbaka till flygplatsen. Desperat försöker jag hitta en sån där lätt patetisk turistfälle-mugg som det står I love NY på för att ha något som helst minne av resan, men när jag kommer fram till den enda öppna butiken stänger den gallren framför näsan på mig. Och där vaknar jag.
Någonstans i somras kände jag att det fick vara nog. Det var dags att göra upp med mardrömmarna, och dags att ta tag i den där drömmen som hamnat i något slags vänteläge underalla dessa år då studier, barnafödande och en blygsam karriär hamnat i första rummet.
Vi började att planera resan i september, och i skrivande stund är det faktiskt bara några veckor kvar till vi landar i New York. Och vet ni vad? Den där hemska mardrömmen som med jämna mellanrum hemsökt mig genom åren, den har inte återkommit en enda gång sedan jag bokade resan!
Jag startade den här bloggen för att dokumentera min resa till "the big apple", och kanske, kanske kan jag inspirera, locka, avskräcka, tipsa, oroa och kanske, förhoppningsvis, också roa er som väljer att hänga på genom att läsa om mina strapatser...
Välkommen till min nya blogg!
Mission: N Y for beginners.
