Torsdag 28 juni: lokalbor på rekreation och en uppenbarelse
Efter mastodontpromenaden dagen innan (som ju slutade på nästan 20 000 steg för mig och E) bestämde vi oss för att ta det lite lugnt och utforska området kring de södra delarna av Central Park. Det blev faktiskt en av de allra bästa dagarna, skulle det visa sig...
The Mall kallas den här underbara delen av Central Park, och ni känner säkert igen gången från en rad romantiska komedier. En känd filmscen är när en av mina favoriter, Tom Cruise, går här tillsammans med Penelope Cruz i nyinspelningen av det lätt förvirrande dramat "Vanilla sky".
Det här området blev, i hård konkurrens, min favoritdel av den fantastiska parken! Det är så rogivande att sitta under det skyddande lövtaket och bara titta på alla människor som går förbi!
E äter Ben&Jerry Halfbaked i pinnglassform. Den fick med beröm godkänt!
Min glass gick inte heller av för hackor! (Hur ska man tolka företagets namn - good humor?)
Vi vandrar vidare och kommer fram till en av de gräsmattor som man faktiskt får gå på! Ytorna i parken är fantastiska, varenda sort (vare sig det är gräsmatta eller "vildmark") är perfekt och något skräp eller annan nedsmutsning ser man inte alls. Här hittar man många lokalbor denna varma sommardag. Vi såg till och med ett gäng elever med sin lärare, som satt i skuggan och hade sin undervisning. Hm, det kanske vore något att vara lärare i den här staden...
Kolla in lillkillen med draken i bakgrunden. Typiskt Central Park där det känns som om man kommer närmare lokalborna och det äkta New York-livet!
Underbar plats att vandra omkring på! Vi promenerade vidare och kom till ett område med massa baseball-planer:
:
Här pågick något som jag bara kan beskriva som "korp-baseball", då lagen bestod av vuxna kvinnor och män från olika lag som ofta hade företagsnamn. Personal från teaterföreställningen "Wicked" utgjorde till exempel ett av lagen i matchen som pågår bakom oss.
J provar drickfontänen som spelarna drack av i pauserna. New York-vattnet går att dricka (och de skryter själva över hur gott det är) men det går inte att jämföra med vårt vatten hemma. Lite badbassäng tycker jag nog att det smakar... (Men så bor det lika många människor i New York som det bor i hela Sverige också, så belastningen är förstås högre...)
Columbus circle nere i sydvästra hörnet av parken, här ligger ett gigantiskt köpcentrum...
En viktig anledning till att vi är här är den affär som jag har snokat rätt på, och som ska finnas i komplexet:
Williams-Sonoma Grande Cuisine!
Det går inte att ta bilder som gör affären och dess varor full rättvisa, men den innehåller precis ALLT man kan önska om man vill laga mat eller baka "the american way"! Här bakprodukter!
Burkarna i sig är så snygga att man vill köpa allt som finns!
Smaksättning till helgens köttfärslimpa?
Allt för grill och kött...
Så synd att resväskorna börjar bli oroväckande fulla! Taxichauffören som släppte av oss vid lägenheten när vi just hade landat var helt chockad när han lyfte ur våra väskor ur taxin; "wow, era väskor måste vara helt tomma!" Det är de inte nu, kan jag meddela. Jag misstänker att min väska kommer att spricka även den här gången! Tur att jag har köpt ordentliga spännband!
Williams Sonoma skippar även till Sverige om man handlar on-line via deras webbsida, men jag misstänker att priserna blir en del högre med frakten...
Köket som personalen använder för att demonstrera sina produkter. Det luktade himmelskt i butiken.
Vi fortsätter västerut, något kvarter bort finns en filial av Century 21. Inte lika stort som det nere vid Ground Zero, men lite mer likt en vanlig butik. Här fyndade jag några läckra BH:s för 70-100 kronor styck och en ny märkesplånbok i läder för 150 kronor...
Fontänen framför New Yorkoperan är välkänd från tv och film. Natalie Portman smyger in i byggnaden i bakgrunden (operan) i the Black Swan, och Glee-gänget dansar runt fontänen när de är i New York för finals...
Jag har fått frågor om hur stor den stora menyn på McDonalds är. Till vänster är den stora pommes frites-asken, den bredvid är en "liten" (eller medium som det motsvarar i Sverige).
Onsdag 27 juni: 17000 steg - del två (FN, frukter och fantomen)
Klarblå himmel och nästan 30 grader i luften... Men med hjälp av vatten och täta pauser kämpar vi oss uppåt längs med Manhattans östra sida mot FN-skrapan i höjd med 42:a gatan.
Utanför FN-skrapan var aktiviteten hög. Reparationerna som höll på redan när vi besökte NY senast för lite mer än ett år sedan pågick fortfarande men nu såg hela fasaden ut att vara klar. Säkerhetspådraget vid portarna var imponerande, bland annat fanns anordningar så man kunde hissa upp och inspektera bilarna innan man släppte in dem.
Vi hade tänkt boka en rundtur i FN-byggnaden, men vi var svettiga och trötta efter den långa promenaden i sommarhettan och vände tillbaka in mot stan längs med Förenta nationernas väg.
I bakgrunden syns Chrysler building. En kvalificerad gissning är att en del av dem som är verksamma i FN bor i de fina husen längs den här prydliga gatan. Längs med hela gatan stod nämligen svarta bilar med privatchaufförer i parkerade i väntan på sina uppdragsgivare. De stod uppenbarligen till uppdragsgivarnas förfogande hela dagen, för några hade väntat länge: en chaufför sov och en gjorde gymnastik bredvid sin bil...
FN sett från U.N way.
Sådana skyltar sitter lite här och där - och de menar allvar! 2500 kronor i böter om du tutar!
Framme vid Grand Central Station och dess läckra matmarknadsdel:
Köttdisken var fantastisk, men tyvärr blev fotot suddigt. Efterrättsdelen gick inte av för hackor den heller!
Vad sägs om en skalenlig damsko gjord helt i choklad?
'
Frukten är god och fräsch. Det är svårt att se på bilderna men persikorna och nektarinerna är jättestora!
Detsamma gäller körsbären - det är de som är i mitten på bilden. Nästan lika stora som svenska plommon!
Paus i Bryant Park. Här har man valt att flytta ut biblioteket under sommaren, vilket innebär att det finns hyllor med böcker och tidningar som man får låna och läsa under det sköna, gröna lövtaket.
Dags att sätta fart igen...
Tillbaka i universums mitt - Times Square!
R har önskat sig ett biobesök, och det känns som en befrielse att sjunka djupt ned i biografens reclinerfåtöljer och dela på en hink (!) pop corn. Vi såg MIB3 och den passade ypperligt med tanke på att den utspelar sig i NY. Extra kul var det då Chrysler building, som vi hade passerat en stund tidigare, hade en viktig roll i filmen. Entrén till "Alienbyråns" kontor hade vi dessutom förevigat några dagar tidigare när vi besökte Manhattans sydspets:
Efter den välbehövliga vilan inne i biografens svalka kände vi oss piggare när vi kom tillbaka ut på Times Square.
Och, skulle det visa sig... Kvällen tog inte slut där. Under den röda trappan på Times Square säljs överblivna Broadway-biljetter till halva priset. Jag fick tag på topp-biljetter till Fantomen på Operan, en av mina absoluta favoritberättelser. Jag har sett den svenska uppsättningen tre gånger, älskar boken av Gaston Leroux och gav till och med E mellannamnet Christine som en hyllning till berättelsens kvinnliga hjältinna. Därför hade jag bestämt mig för att ta med E och se den här teatern om det var möjligt.
Fantomen på operan är den show som gått längst någonsin på Broadway, sedan 1988 om jag inte minns fel. Och den var fortfarande lika bra, och lika gripande, som första gången jag såg den! Ensemblen fick stående ovationer av en nästintill fullsatt salong efter föreställningen.
(... och ja, jag grät en svätt den här gången också. Gets me everytime...)
E tyckte mycket om pjäsen, men helt obekant med den var hon inte innan... Hon har läst boken, sett filmen och hört musiken sedan hon var liten.
Medan E och jag var på teater passade J och R på att äta på det berömda hamburgerhaket Shake Shack som ligger i korsningen intill the Majestic theatre där fantomen går. Eftersom de vände hemåt före oss (och fick med sig våra tunnelbanekort) vandrade jag och E de 31 kvarteren upp till vår lägenhet. Det låter värre än det är, för det går fint att gå till fots i och med att gatusystemet är så tydligt och lätta att navigera i. Dessutom är det trygga kvarter att promenera i, även på kvällen. Men lite möra i benen var jag och E när vi kom tillbaka till lägenheten, nästan 20 000 steg senare!
Onsdag 27 juni: 17000 steg - del ett av två!
På onsdagen slog vi vårt eget stegrekord med ett par tusen när vi tog oss an den västra sidan av Manhattan. Dagen inleddes med ett besök på Empire State Building, och bilden ovan är tagen i entrén.
Våra besök på ESB har kömässigt varit i samma anda som våra besök på Ullared (inga ytterligare jämförelser). Alla säger att det ska vara timslånga köer, men varje gång som vi dykt upp på båda platserna har vi bara kunnat gå rakt in! Inte en kö i sikte den här gången heller, vilket kan bero på att vi var där ganska tidigt (strax för 9). Vi såg dock att det var förberett för köer genom att man hade ändlösa labyrintgångar, så där som man brukar ha utanför populära karuseller på tex Liseberg.
Och mycket riktigt - när vi åkte ned, efter drygt ett timme uppe på toppen, slingrade sig köerna fram och tillbaka i labyrinterna. Så, se till att ni är på plats tidigt om ni tänker besöka ESB. Och ska jag ange ett enda måste första gången som man besöker NY så skulle jag säga att det är att ta sig upp i någon av de skyskrapor som ger den möjligheten. Rockefeller Center ska vara en stark konkurrent, men vi valde ESB eftersom vi ville att barnen skulle få uppleva utsikten härifrån.
E och R på 86:e våningen, dvs den våning som de flesta turister väljer. Det finns en högre nivå, 102:a våningen, men den kostar nästan dubbelt så mycket. För mig, som är sjukligt höjdrädd, räcker det mer än väl med 86 våningar!
Precis som många platser i NY har även ESB har förekommit en hel del på film. King Kong, som valde att klättra upp i tornet, är nog mest kända fiktiva figuren som man förknippar med ESB. Men kanske ringer det några klockor om jag nämner "Sömnlös i Seattle" med Meg Ryan och Tom Hanks? De träffas ju till sist uppe på observation deck på 86:e våningen.
Just filmer av den sistnämnda kategorin - romantisk komedi - utspelas ofta i NY, och det är en anledning till att jag ser varenda film av den kategorin som jag kan komma över.
Man får byta hiss på 80:e våningen, och där ligger ett litet men mycket sevärt museum över ESB:s tillkomst. Bilden ovan är tagen då ESB byggdes 1930, och männen sitter på 82:e våningen och arbetar utan skydd! Det var oerhört imponerande att se hur de byggde så högt och stort (och hållbart) redan så tidigt och utan de hjälpmedel som vi tar för givna idag!
Uppe på toppen! R och E har Manhattans södra udde bakom sig, och det högsta tornet är ett av de nya World trade Center-tornen. Det blev Manhattans högsta byggnad för bara lite mer än en månad sedan!
Höjdrädd som jag är, är jag knappast bekväm på 86 våningars höjd! Ingen var gladare än jag när vi äntligen var klara och kunde gå in i tryggheten igen...
Men visst är utsikten betagande!
Jag skrek som en stucken gris när E sträckte ut huvudet utanför staketet. Hon har uppenbarligen ärvt sin fars fullständiga avsaknad av höjdrädsla... Staketen runt om förstärktes för några år sedan då tre individer hoppat på mindre än en vecka... En kvinna tråcklade ut sin Ipad och höll den utanför staketet för att ta kort - tänk om hon hade tappat den! Och tänk på den krake nedanför som kanske skulle få den i huvudet!
Söder ut: Frihetsgudinnan sedd från ESB
Nordöst: Chrystler building sedd från ESB
Söderut: Flatiron building sedd från ESB
Norrut: Central Park sedd från ESB
R kikar i kikaren
Framför hissen upp till 102:a våningen
Självklart tillhandahåller man en generöst tilltagen souvenirshop med allt du kan tänka dig behöva (och inte behöva) som minne av besöket i ESB...
...julgranskulor, King Kong-mjukisar, halsband, skyltar eller, varför inte, en godisklubba formad som ESB?
Väl tillbaka på backen gick vi till den lilla pizzerian "Little italy pizza" som ligger vid foten av ESB. 2 pizzaslicar och en stor cola för $5 (57 kronor) passar vår söndershoppade plånbok mycket bra. Shoppingen är i världsklass i Ny, och har man lite tålamod och vet var man ska leta kan man göra helt otroliga fynd. Men maten är inte billig om man är en hel familj: En vanlig måltid (typ hamburgare eller ribs på en vanlig restaurang) kostar ungefär som i Sverige, den stora skillnaden är att man får mer mat. McDonalds är dock billigare än hemma.
J, E och R framför ESB
Vi tog tunnelbanan söderut för att utforska East Village på Manhattans östersida. Här är byggnaderna lägre, och det finns en hel del mysiga hus och flummiga butiker. Här var förr ett tillhåll för subgrupper som hippier och punkare, och lite av den känslan finns kvar. Numera är området dock ganska välmående.
Emelie på en av affärsgatorna som säljer de söta, originella glasdjuren som vi höll på att handla senast. (Det var innan vi fattade vad man använde dem till - någon som hört talas om "bonga"?
R och de klassiska tidningskioskerna som finns lite överallt i staden.
Hettan var brutal, och nu hade vi lärt oss att utnyttja alla parker vi passerade till att ta det lugnt och vila upp oss.
Ännu en söt ekkorre...
...men den här varelsen framkallade viss panik bland flanörerna! När J fotograferade den utbrast en lokalbo upprört: "Vad!!! Är det DETTA du slösar ett foto på? Så äckligt!" Det var inte första gången vi såg råttor kila över gatorna, och detta var inte den största!
Bara i New York...
E utanför Donkin´donuts
Efter viss beslutsångest valde E en Chocolate frosted, sprinkled donut.
Ser inte helt oaptitligt ut, eller hur? (Strawberry frosted, sprinkled)
DD sålde tårtor och annat för temafester och kalas. När vi var i NY pågick en hel del examenshögtider, bland annat high school (se kakan överst till höger) På tv visade man från ceremonin där 180 nya poliser tog examen efter hela 6 månaders utbildning (!!!)
Andra delen av onsdagens äventyr kommer som separat inlägg...
Tisdag 26 juli: Chinatown, skoshopping och interaktion med lokalbefolkningen
Söderut var temat för tisdagens vandring.
Vi började med ett besök i Chinatown, som är ett måste under ett besök i NY. Myllret av människor, färgerna, de dignande matmarknaderna med exotiska varor och den intensiva kommersen - det känns som om man hamnat i en helt annan världsdel trots att man bara har gått något kvarter bort från Broadways coola butiker...
Pekingankan såg väl inte så där jätteaptitlig ut...
De stackars krabborna levde fortfarande, och de var inte ensamma om. Akvarier dignade av levande fiskar som väntade på att bli utvalda och slaktade för framför köparens ögon. Hemskt för blödiga mig att se...
Diverse intressanta och exotiska frukter prydde grönsaksstånden: här Dragon fruit.
Till och med McDonalds skyltar är på kinesiska här, så det känns verkligen som om man har hamnat i Asien...
Minst i myllret? Frågan är om inte detta var den allra minsta butiken vi såg! En dörr, och en produkt.
Vi åt en tidig lunch på ett ställe där vi snudd på var de enda som inte var av asiatiskt ursprung (vilket ju var ett gott tecken) och maten gjorde oss knappast besvikna.
Efter maten spatserade vi runt i området, och insöp den häftiga atmosfären. Lite inköp blev det även här – E och R köpte lite mangaprylar och tidningar i de små affärerna.
Poliser som dirigerar trafik är ett vanligt förekommande fenomen på Manhattan.
Kommersen är livlig, och överallt i korsningarna går det kvinnor och män och mumlar, så tyst att man nästan tror att man inbillar sig. Men det gör man inte, de här människorna säljer märkeskopior och lyssnar man riktigt noga hör man att de rabblar upp namnen på klockorna och väskorna som de har till salu. Eftersom amerikanerna ser allvarligt på märkesintrång är det en ytterst ljusskygg verksamhet.
Men varför köpa kopior när man kan köpa originalen så billigt? Det ÄR kul att shoppa när originalen är billigare än kopiorna som finns att köpa i t ex Turkiet. Ja, ofta till och med billigare än omärkta varor hemma på ICA och H&M?
Vi lämnade Chinatown bakom oss och vek in på och följde Broadway uppåt eftersom vi hade tänkt investera i lite skor och lite jeans. Skoaffärer finns förstås överallt, men de ligger tätt ihop under några kvarter längs Broadways nedre del. Här finns bland annat den tidigare nämnda ”svenskbygderna”, d v s skoaffären Zacky´s där koncentrationen skandinaver per kvadratmeter antagligen är högre än i Minnesota! Där får man till och med lite ”Mallis-känsla” då tv-apparaterna över kassorna visar en svensk flagga och texten ”Tack för besöket”.
Zacky´s på Broadway - mekkat för svenska skoköpare...
Hur ser då amerikanerna själva på detta med den svenska invasionen i skobutikerna? Tja, de är förundrade även om de är väl medvetna om hur mycket dyrare skorna är i Sverige. Detta kan förstås vara något att tänka på när man väljer att handla i en butik där många svenskar handlar – om butiken är medveten om den stora prisskillnaden (skorna är ofta dubbelt och ibland till och med tre gånger så dyra hemma i Sverige) vet de ju att de kan ta ut ett högre pris eftersom vi ändå tycker att det är billigt. Men vi har vandrat upp och ned längs Manhattans gator och tycker ändå att Zacky´s har bra priser, och dessutom har ett väldigt stort utbud och kunniga, engagerade säljare. Därför har det blivit främst där som vi har handlat. Men jag köpte mig ett par Bearpaws på rea i en annan butik, och E fyndade två par snygga Ed Hardydojor som inte bara var ordentligt reade utan också ingick i ett erbjudande om ”tag 2 betala för 1”.
Lite kul var det när vi kom i samspråk med en mycket trevlig kvinnlig expedit i en av butikerna. ”Hälften av era kunder måste komma från Skandinavien, va?” skojade jag. ”Absolut, många av våra kunder kommer från Europa!” konstaterade hon och log. ”Europa, och så från Spanien” tillade hon, ”fast man kan väl nästan säga att Spanien hör till Europa, det ligger ju så nära!” De är verkligen intresserade av Europa här, och de är lika fascinerade av vår kultur som vi är av deras. Men det där med geografikunskaperna är lite sisådär…
När vi var på bio frågade tjejen i kassan om vi var intresserade av förmånskortet som ger rabatt på biobesök #10, och dessutom ger innehavaren en fri uppgradering av storlek vid köp av dricka. När jag beklagande konstaterade att vi kommer från Sverige och snart kommer återvända dit rynkade hon pannan och frågade om vi inte hade deras biografer där också…
En annan rolig sak hände i tunnelbanan häromdagen. En kvinna som satt intill mig i vagnen, och som hörde oss diskutera något på svenska, frågade mig vilket språk vi talade. När jag berättade att vi pratade svenska berättade hon att hon själv talade fem språk, men att hon inte hade hört svenska förut. Hon var mycket öppen och trevlig, och frågade om jag inte var intresserad av att arbeta som dagmamma! Hon hade själv hoppat av läraryrket efter mer än 15 år i statlig tjänst, för att istället öppna eget som dagmamma. Syftet hade varit att få vara hemma med sin egen lilla dotter, men numera drog hennes företag in $12 000 (84 000 kronor i månaden!) på att ta hand om andras barn. Det som gjorde att hon drog in så mycket pengar var att man får extra mycket betalt om man kan prata något ytterligare språk än engelska, och hon trodde att svenska skulle vara mycket åtråvärt. Hennes berättelse låter otrolig men behöver inte vara det - jag läste om hur svårt (och dyrt) det är att få barnomsorg här i USA senast häromdagen. När jag berättade för kvinnan att jag faktiskt är utbildad lärare tyckte hon att jag skulle ta kontakt med programkontoret direkt.
Hur som helst, förutom seriös skoshopping blev det några par Levis åt E. Vi hade rejäl tur, för Levisbutiken ska flytta ifrån sitt nuvarande läge på fredag och nu var det halva reapriset i hela butiken. E´s kunde därmed köpa några riktigt snygga jeans för ungefär hundra kronor paret!
Påfyllning av energi behövs! (Peanut butter/Caramell Brownie, M&M Brownie samt Blueberry Cheesecake)
Det fick bli en tidig kväll för en trött skara. Shopping är inget för veklingar…
Måndagen 25/6: Museum, 5:e avenyn och brännboll "the american way"
Natten mellan söndag och måndag bjöd på ett förlösande värmeåskväder, och den klibbiga värmen var borta när vi lämnade lägenheten på måndagsförmiddagen.
Dagens första delmål var en tur ned till 5th avenue och besök på the Apple Store och F.A.O Schwarz. De berömda butikerna ligger bredvid varandra i det östra hörnet av Central Park, några kvarter nedanför där vi bor.
Blygsamma Apple... ;)
I Apple Store hölls olika demonstrationer och kurser mitt i butiken. Bakom E pågår en workshop.
Den exklusiva leksaksaffären F.A.O Schwarz firar i år 150-årsjubileum, och den har förekommit i en rad amerikanska filmer som till exempel Ensam hemma-filmen som utspelar sig i New York.
Mest känd är nog kanske filmen Big, där Tom Hanks spelar på det gigantiska golvpianot. Det pianot finns kvar, och tonerna från när femtioelva besökande barn i alla åldrar skuttar runt på det samma förgyller(?) nu vårat besök. (Stackars, stackars den anställda kvinnan som är satt att övervaka eländet dag ut och dag in. Undrar jag vad hon tycker om experimeniell jazz på fritiden?)
Men affären är definitivt värt ett besök - godisavdelningen och fiket får det att vattnas i munnen, och i utbudet finns det många unika leksaker för den som vill ha med något unikt hem till barnaskaran...
Anatomiska modeller som var helt otroliga!
Välj slips efter ditt favoritelevhem på Hogwarts
De flesta leksakerna var väldigt traditionella (inga tv-spel här inte!) och påkostade. Finska Angry birds var ett av få undantag, och det visar på att amerikanerna, tvärtom mot oss, tycker att det är det europeiska som är det exotiska och häftiga. Vi såg t ex många unga amerikaner i europeiska fotbollströjor!
Lika snygg som min favorit-fladdermus Christian Bale var han förvisso inte, men det är imponerande att killen är helt av lego!
E och Jack Sparrow
Tonner verkar vara en amerikansk variant på de japanska dockorna. I samma prisklass låg de i alla fall.
Modelltågbanan tuffade oförtrutet på ända fram tills det vandrande elektriska störningsfält som vår familj utgör klev fram för att studera den. I samma ögonblick som vi närmade oss den inglasade anläggningen spårade hela tåget ur! (Gissa om vi har det jobbigt med metalldetektorer och liknande...)
"Adopt a baby" heter det här konceptet. Dockorna är skrämmande verklighetstrogna, men mest fascinerande var ändå kvinnan som skötte den här montern. Typcastad in i minsta detalj som nanny, och iförd en oklanderlig, klassisk nannyuniform från topp till tå gick hon runt och skötte barnen som om de vore levande. Genialiskt eller sjukt?
Man måste nog ha barnasinnet i behåll om man ska få jobb här! Här skojar en av av de otaliga expediterna till det. De har oerhört mycket personal i butikerna i NY. Såfort du kommer in genom dörren blir du hälsad välkommen av en dedikerad personal som bara håller till vid dörren och har till uppgift att hälsa dig välkommen eller ta farväl när du går. Sedan har vi en massa expediter (som inte sällan jobbar på provision) som ger en fantastisk service. Inte påflugna, men väldigt artiga och hjälpsamma.
Här gör de din egen mupp medan du väntar!
Kolla in lego-godisket längst fram till vänster!
J och R utanför Radio City Hall (som vi passerade på vägen).
I korsningen mellan 6:e avenyn och 59:e gatan låg stället du ska besöka om du är lika intresserad av amerikansk bakning som jag är. Magnolia Bakery heter butiken, och den började som ett kompisprojekt där några tjejer hade bestämt sig för att starta ett litet hembageri. Och på den vägen är det... som det brukar heta när man pratar om framgångssagor.
Stället är verkligen genuint, och ger intryck av hembageri. I skyltfönstret står en av de anställda och glaserar tårtor, och både hon och utrustningen ser ut som hon stod hemma i sitt eget kök och jobbade. (Det vill säga om hon hade levt på 50-talet) Jag kunde inte låta bli att gå in för att köpa något att provsmaka, och det slutade med att jag kom ut med ställets egen receptbok och några smygfotograferade bilder. Kakan jag köpte var himmelsk (bästa kakan hittills i NY, och det säger inte lite!) och en titt i receptboken säger mig att det inte är en slump att det är så. Små satser, genuina råvaror och inget fusk!
Det är lite svårt att se på den dåliga bilden, men kvinnan som bakar ser ut att vara hämtad från Desperate Housewifes (eller kanske snarare the Stepford wifes, om man vill vara lite elak) med rosa hårband, volangförkläde, en Kitchenaid och en gigantisk tårta som hon håller på att dekorera. Utanför skyltfönstret stod fascinerade åskådare och slickade sig om munnen när de såg tårtan ta form framför deras ögon.
Efter en tur till Nintendo world och the NHL store vände vi upp mot andra sidan parken och tunnelbanestationen på 81:e gatan.
Jodå, det gick några kronor inne på NHL-shopens rea...
Väl framme vid naturhistoriska museet insåg vi att det var fler än oss som valt att gå dit den här måndagen. Betydligt fler! Förra gången vi var där, i februari 2011, var det lugnt och gott om plats. Nu var det folk överallt, och man blev stressad bara av att ta sig mellan montrarna. Tre timmar stod vi dock ut, och vi hann se det mesta av vad museet hade att erbjuda. Naturhistoriska museet står som förebild för "Natt på muséet" med Ben Stiller, och man kan känna igen sig lite här och där...
Dinosaurieutställningen är en av världens allra största
R, E och "Manfred" från Ice Age... ;)
Planetariet ger häftiga perspektiv på rymden och dess proportioner
En av barnens favoriter var hallen som handlar om havet och livet i havet
Vi besökte också utställningen om rymdresor. Här står jag vid Sputnik från 1957.
R och vi andra lärde oss en hel del om rymdresor, och den planerade fasta rymdstationen på månen.
Eftersom han samlar på masker tyckte R mycket om utställningen där masker och annat från tidiga indiankulturer finns utställda. Här är hallen där totempålarna finns...
Shamanerna, och deras olika masker, var intressant.
R och E med "Dumdum" från Påskön. Ja, ni känner väl igen statyn från "Natt på museet"?
Hoppsan! Hur kom det där fotot med?
Stenen är i själva verket en meteor som slog ned i Grönland för en väldig massa år sedan! Den väger en massa ton.
Museet hade verkligen sugit musten ur oss, och det var med nöd och näppe som vi orkade ladda om för kvällens stora begivenhet - Yankees vs Cleveland indians. Men med en halvtimmes vila i lägenheten bakom oss gav vi oss i alla fall upp mot Bronxs och Yankee Stadium vid 161:e gatan.
J är hetast av oss alla. Som ett litet barn på julafton... ;)
Och det blev en fantastisk kväll! Yankees vann, men det var inte matchen i sig som var det fantastiska utan hela stämningen kring planen. Arrangemanget är verkligen en folkfest, med diverse publikfriande tävlingar och påhitt. Jag rekommenderar starkt att ni tar er tid att besöka en av Yankees hemmamatcher om ni har möjlighet!
Vi fick riktigt bra platser. Visst är avståndet runt baserna kortare än man tror när man ser spelet på tv?
Självklart hade vi köpt på oss souvenirer och diverse supporterprylar!
Perfekt väder!
Stackars Cleveland hade inte mycket att sätta emot den här kvällen...
Jiiiiipi! Tre homeruns och vinst med 7-1 för Yankees!
Spelet har inga egentliga pauser, men det bekommer inte publiken som kommer och går lite som de vill på läktaren. Fries med cheddarostsås var storsäljaren, men det fanns de som smaskade på gigantiska kalkonlår och svepte öl bland oss på läktaren.
Tiden går fort eftersom man inte har en lugn stund. Eventuella kändisar på plats ska zoomas in och hedras, och personer i publiken zoomas in och får delta i olika tävlingar. En av dem innebar att man skulle spänna musklerna om man hamnade i bild - och en av dem fick ett presentkort på ett gym. En annan tävling innebar att en av Yankee-spelarna som ej deltog i matchen skulle lägga ett pussel på en viss tid, och en framlottad åskådare vann en hel påse med supportersaker om han lyckades (vilket han förstås gjorde). Folk deltog med liv och lust, och vi diskuterade om detta skulle fungera hemma i Sverige. Antagligen inte, tyvärr...
Stadium rymmer över 50.000 åskådare, och det är mäktigt när hela publiken vrålar på en och samma gång. Någon hejaklack existerar dock inte, men publiken vrålade varje gång det var publikfavoriten Derek Jeters tur. Han har spelat i klubben sedan mitten av 90-talet, och är en skön profil. När han i ett förinsperat inslag på jumbotronen blev tillfrågad om vad han skulle ha jobbat med om han inte blivit basballproffs svarade han inte som de andra spelarna (lärare eller golfproffs) utan ryckte bara lugnt på axlarna och föreslog: "superhjälte?" Killen fyller 38 år idag, men av det jag såg i gårdagens laguppställning verkar inte baseball verkar inte vara så åldersfixerat. Det var fler spelare över trettio än runt tjugo, såvitt jag kunde se...
Söndag 24/6 2012: Söndagsbrunch, Pridefestival, atlantdopp och fem killar.....
Den tropiska värmeböljan fortsätter och vi bestämmer oss för att en av dagens begivenheter får bli ett svalkande dopp i Atlanten! Men först ska vi njuta av en klassisk amerikans söndagsbrunch och se årets Prideparad gå av stapeln!
Brunchen går, som synes, inte av för hackor!
Deras French toast (som var en blandning av våfflor och tjockpannkaka i konsistensen) var en smaksensation tillsammans med lönnsirap! Närmast religiös upplevelse!
Därefter begav vi oss ned till 33:e gatan, alldeles vid foten av Empire State Building, där förberedelserna inför Pridefestivalen var i full gång. Polisen hade en sambandscentral där och höll genomgång när vi gick förbi, och tack vare att vi var i god tid fick vi en riktigt bra position i främsta ledet! Det är ingen dålig apparat att arrangera en parad från 36:e gatan och nedåt på den hårt trafikerade, folktäta ön, och det var en salig blandning av säkerhetsfolk och vanliga poliser som jobbade hårt med säkerheten.
Vid roten av Empire State building
Det lönade sig att vara i tid - längst fram och med perfekt utsikt :)
Vi väntade och väntade, men när det så äntligen blev dags för paraden var den väl värd att vänta på… En oerhört häftig och stark upplevelse var det att se den styrka, glädje och självdistans som paraden och dess deltagare utstrålade.
Paraden inleds med motorcykelkortege
Sedan drog paraden, med de karaktäristiska regnbågsfärgerna som symboler för att alla är olika men har sin plats och behövs i samhället, igång
Festivalgeneral Cyndi Lauper syns inte så väl på den här bilden
Alla, och då menar jag alla, vill visa att man stödjer Pride! Företag som t ex Nike har specialtryckta tröjor "I´m gay, live with it" för att ta ett exempel
Det var mycket sång och dans, och många ekipage hade på sant amerikanskt manér sin egen skönhetsdrottning. Skillnaden mot andra parader var att de flesta drottningarna var transsexuella eller transor.
Myndigheterna deltar också, här är det NYPD:s representanter
Den här brandbilen var intressant - här hade man ändrat signalen så att den lät annorlunda. Symbolvärde i detta också förstås! Alla brandbilar låter inte lika, men alla behövs och är lika mycket värda! Den framkallade mycket jubel.
Mina privata favoriter: En organisation för lesbiska kvinnor som spelade "Who let the dogs out" på trummor, men hade gjort om texten till "Who let the dykes out!". De hade en sån där skön, befriande självdistans och verkade ha minst lika roligt som vi! Viktigt också att påpeka att Pride-festivalen inte bara består av personer med den schablonbild vi gärna får av HBT-personer i glittriga kläder. Många deltagare var helt vanliga amerikaner, precis som kvinnorna ovan.
Den här deltagaren representerade en organisation för transsexuella. Det var lite intressant att det annars så strikta och puritanska USA lät henne gå barbröstad, då just nakna kroppsdelar brukar vara tabu.
Man kan tycka att jämlikhet är en självklarhet i dagens samhälle, men paradens deltagare öppnade våra ögon för att det finns massor av hinder kvar: Unga HBT-personer som blivit utslängda hemifrån och inte har någon vuxen som stöttar dem, par som inte får gifta sig trots att de levt ihop i decennier och har barn ihop, gamla människor som inte får tillbringa ålderdomen ihop eftersom det inte finns äldreboenden som inte accepterar homosexuella par bor tillsammans...
Paradens honnörsord är att man ska acceptera sig själv och den man är, och det är helt klart något för alla att tänka på oavsett sexuell läggning. "Love yourself" var ett återkommande mantra.
Paraden var en orgie i häftiga outfits, glädjedans och stolthet. Men allt är inte bara glädje, det finns också plats för eftertänksamhet och behov av stöd. Olika stödorganisationer samlar in pengar till välgörenhetsprojekt, och årets tema handlade mycket om rätten för samkönade att få gifta sig, och N Y är ju en av föregångarna i USA på det planet. Massor av förälskade, nygifta par manifesterade sin kärlek genom plakat med deras bröllopsdatum och tackade för att de äntligen hade fått chansen att göra något som är så självklart för oss heterosexuella! Speciellt rörande var det gamla paret som hade levt tillsammans i 55 år, men det fanns en hel del par som hade varit ihop i årtionden men som inte hade kunnat gifta sig förrän alldeles nyligen.
Deltagarna öste prylar över oss åskådare...
Barack Obama står högt i kurs bland HBT-väljarna för sin mer liberala syn på deras rättigheter, och han driver kampanj för att homoäktenskap ska legaliseras över hela USA. Jag plockade med mig ett gäng kampanjskyltar för Obama och när jag sedan stod på tunnelbanan kom en äldre, vit man (läs;urstereotypen för republikan) fram och frågade mig vad kampanjen står för. Jag förklarade det och han skrattade och klappade mig på axeln, ”Good luck with that!” sade han och blinkade. Det var inte förrän han hade gått vidare som jag insåg att han trodde att jag var en av Obamas utsända kampanjmedarbetare där jag stod med en hög kampanjskyltar i famnen. Sedan upptäckte jag att fler tittade konstigt (och inte så trevligt) på mig i tunnelbanan, så vi såg till att skaffa en påse att lägga ned skyltarna i. Detta är alltså fortfarande i hög grad kontroversiellt i dagens USA, och då även i liberala New York!
E med mitt "kampanjmaterial".
Det var intressant att se att flera trossamfund var representerade i paraden. Utöver dem har företag och myndighetsorgan som till exempel polis, brandmän och armén sett till att vara representerade. Det är ju inte särskilt länge sedan homosexuella inte var välkomna inom det amerikanska försvaret, men nu deltog de med ett eget ekipage. NYFD hade till och med ovan visade brandbil där man hade gjort om ljudet så att den lät helt annorlunda än vanligt, antagligen för att lyfta fram symboliken i ”alla lika-alla olika” och att det inte bara är okej att vara annorlunda och speciell, utan att det är något som man ska vara stolt över!
Tåget anfördes av New Yorkbon Cyndi Lauper, men det vimlade av kändisar i tåget. Mest livvakter hade tveklöst borgmästaren - då byttes paradens regnbågsfärger tillfälligt ut mot svart då det var ”Men in black-killar med hörsnäckor, stirrig blick och mummel i handen” överallt.
Efter över en timme var paraden ännu inte över, men vi kände ändå att vi var tvungna att ge oss vidare. R hade väntat tålmodigt på den utlovade badresan till Coney Island, och resan dit tar en lång stund.
Längst ut på Brooklyns södra udde ligger strandpromenaden med det något slitna men klassiska nöjesfältet Coney Island. Stranden var packad med människor så här en söndageftermiddag, men vi fick i alla fall ett dopp i Atlanten och lite sol innan vi gav oss hemåt igen.
Vi hoppade av vid Rockefeller Center för att äntligen få smaka på världens godaste kedje-burgare, på prisbelönta hamburgerkedjan Five guys, och vi blev INTE besvikna! Rekommenderas mycket starkt!
Hamburgarna kostar ca 50 kronor styck, drickan har fri påfyllning. Nötterna fick man ta själv och var gratis, och bara de i sig var värda omaket att ta sig hit på väg hem från stranden…
Midsommardagen 2012: 15 000 steg i New York
Det var fortfarande varmt, riktigt varmt, och på morgonen lovade vi oss själva att ta en lugn dag. Riktigt så blev det dock inte – väl tillbaka i lägenheten på kvällen visade Emelies Nintendo 3ds (som har inbyggd stegräknare) att vi hade gått över 15 000 steg sedan vi lämnade lägenheten. Och då räknas inte förflyttningar via tunnelbana och liknande in…
Vi sov av oss den sista jet lagen, och satsade på en sen frukost/tidig lunch. Stället vi hamnade på var oansenligt, en liten sylta, men maten var fantastisk. Det blev nygrillade souvilaki-grillspett med kött som smälte i munnen och ljuvlig, hemlagad tzatziki. För att tillgodogöra oss hela kostcirkeln (?) kompletterade vi med en fantastisk, hembakad Strawberry cheesecake.
Klart godkänt är E´s betyg!
Mätta och belåtna begav vi oss sedan till loppmarknaden i Hells Kitchen. Här fanns det, som alltid, en massa spännande saker att köpa och jag grät blod när jag såg fantastiska trälådor för cola-/ölflaskor som jag så gärna hade tagit med mig hem om det bara hade funkat med flyget.
E och R utanför ingången till loppmarknaden
Men jag köpte i alla fall bland annat en härligt nött amerikansk flagga, några plåtskyltar till planerad bar samt några läckra bilskyltar som ska ingå i inredningen därhemma. Dessutom fick tre av fyra familjemedlemmar en välgörande 10-minutersmassage av ett kinesiskt team som verkligen visste vad de gjorde…
Efter loppmarknaden hade vi inget särskilt mål för dagen, och vi begav oss nedåt Manhattan genom att gå in på och följa Broadway, vägen som går snett från södra delarna genom hela Manhattan och ända upp till Bronx.
Ett litet besök på ett igenbommat Madison Square Garden blev det...
Det enda vi har sett av kung Henrik so far - även om vi bor i samma område. Enligt twitter lär han vara på semester i Milano...
Några flygplan skapade häftigt "molnpuffsmönster" på himlen genom att flyga i bredd...
När vi passerade Macy´s passade vi på att smita in och svalka oss med en glass på Ben & Jerrys glassbar högst upp i varuhuset. Renovering pågår av det anrika varuhuset, och det var ganska rörigt längre ned i lokalerna...
Barnen fick, till sin stora glädje, posera för kameran! ;)
Hot fudge Sundae med Blueberry Greek Youghurt
Vi förevigade oss också framför Flatiron Building, och där pågick också en reklamfilmsinspelning som var spännande att följa. I den gassande solen hade man nämligen byggt upp ett scenario med regn, och det var häftigt att se slutresultatet på regissörens filmmonitor (vi stod alldeles bakom) och se hur det verkligen såg ut som det spöregnade med hjälp av en vattenslang, några paraplyer och lite trovärdiga skådespelare!
Längst ned ligger en hel del intressanta skobutiker (bl a enorma Zackys, som utgör USA:s nya svenskbygder på grund av sitt nästintill kompletta utbud av Converse och andra skatter som är dyra i gamla Svedala). Här pratas det svenska lite här och där på bänkarna… Inne på Converse Store berättade expediten förundrat att nästan alla kunder verkar komma från Sverige. Hon skakade på huvudet när hon fick höra hur mycket skorna kostade i Sverige – här anses de inte som särskilt märkvärdiga. Lite utav en bassko helt enkelt…
De Conversemodeller som Zacky´s inte säljer finns inte! De skulle antagligen kunna anställa svensktalande personal...
En hel del shopping blev det även den här dagen. J köpte Levisjeans, jag köpte bakattiraljer (som t ex stjärnströssel i de amerikanska färgerna) och drömde om en Kitchen aid (de kostar runt 2000 kronor beroende på modell i USA).
Likt kollegorna i Sällskapsresan letar efter Pepes Bodega letade vi i evigheter efter ett gammalt hederligt McDonalds till vår kvällsmat, men det är en lömsk kedja: de finns precis överallt, men när man väl behöver en lyser de med sin frånvaro! När vi till slut hittade en åt vi oss nästan olyckliga. Portionerna är större här: Ska du t ex ha en McNuggets meny består den av tio bitar och den minsta colan är lika stor som en stor cola hemma. Bäst, i hettan, var den underbara brainfreezern Cherry Berry...
Standardstorlek på dricka och hamburgare... Mina pommes hade jag redan gett bort - visste att jag aldrig skulle orka äta dem ändå! Cherry Berryn är av samma storlek som standarddrickan brukar vara hemma...
Utanför restaurangen, vid Union Square, pågick dagens marknad. Här finns en hel del spännande att provsmaka och köpa. Mycket är lokalproducerat, och små vinproducenter trängs med grönsaksodlare och diverse talangfulla gatuartister. Mycket trevligt! Här handlade många av lokalborna till kvällens begivenheter.
Försäljning av allt från lokalproducerat vin...
...till kattgräs till de omhuldade husdjuren! xD
Midsommar i New York: Del 2 Södra Manhattan
Efter vårt lite oortodoxa midsommarfirande i Central Park tog vi alltså tunnelbanan söderut. Tanken var att köpa solbrillor nere på Century 21 och få lite svalka i Battery Park. Vi hade funderingar på att åka ut till Brooklyn och Coney Island för att bada, men orkade inte åka tillbaka till lägenheten för att hämta badkläder. Värmen påminde mer om den på något exotiskt resmål, och svetten dröp av oss.
Efter ett litet missöde, då vi råkade åka förbi vårt mål och hamnade ute på Brooklyn istället, kom vi till slut rätt och kunde kliva av vid Bowling Green-stationen. Bowling Green ligger vid Battery Park, som är parken som utgör den allra sydligaste punkten på Manhattan. Vi var knappast de enda som hade tagit tillflykten hit denna heta midsommarafton, men, precis som alla andra, kunde vi snart inse att det inte var ett dugg svalare här vid vattnet!
Parken, som innehåller "fortet" Castle Clinton, daterat till 1811 och numera upphöjt till nationalmoment, räknas som Manhattans första allmänna platser. Redan 1623 landsteg de första europeerna - holländarna - som då anspråkslöst kallade platsen "Nya Amsterdam". Sedan dess har de följts av horder av förhoppningsfulla européer: här landsteg många av alla de emigranter, inte minst från Sverige, som på sant "Oskar och Kristina-manér, lämnade allt för en bättre framtid i den nya världen.
Castle Clinton blev ganska snart en nöjeslokal (bättre känt som Castle Garden) - här startade bland annat svenska supersopranen Jenny Lind (aka "den svenska näktergalen", men för de flesta av
dagens svenskar kanske främst förknippade med 50-kronorssedeln) sin framgångsrika USA-lansering på 1850-talet.
Härifrån utgår några av färjorna som går ut mot Liberty Island (Frihetsgudinnan) och Ellis Island, men landkrabbor som jag kan också ta fina bilder från kajkanten.
Parken innehåller flera stora monument över stupade soldater, men allra mest gripande är nog sfären som man grävde fram ur ruinerna vid de fallna tornen i World Trade Center något kvarter bort. Sfären, som var en symbol för världshandel och fredsbringande samarbete, är ordentligt tilltufsad men har behållits i det skicket och står nu som en av många symboler för att amerikanarna aldrig får glömma det som hände. "Never forget" står det på många skyltar i det här området...
Blocken är fyllda med täta, täta rader med namn och befattning på stupade soldater.
Minnesmärke för dem som dog i ww2
Sfären från World Trade Center har bevarats och ska påminna om att arbetet för världsfred och samarbete aldrig får stoppa
De nya tornen i bakgrunden, tillsammans med lyftkranarna.
Vi vandrade uppåt och kom snart fram till myllret kring det som kallas Ground Zero. Här håller man på att bygga upp tornens ersättare. Det råder febril aktivitet här, och mycket har hänt sedan vårt förra besök för bara lite mer än ett år sedan. För bara för några veckor sedan blev ett av tornen åter Manhattans högsta byggnad! Det är otroligt att det redan har hunnit gå snart 11 år sedan det hemska som hände! Men det råder ingen tvekan om att New York-borna minns det som om det hade hänt igår, man påminns ständigt om det. På tv:n visades till exempel "reklam" för en minnesfond som upprättats för dem som hjälpte till i röjningsarbetet efter attacken. Då många av dem har börjat drabbas av cancer och andra sjukdomar på grund av allt damm och andra partiklar som de fick i sig, kan de få ekonomiskt stöd av en speciell fond som skapats för detta ändamål.
Några av skyltarna vid byggarbetsplatsen
Det var kväljande kvavt och åskan hängde i luften när vi gled in på Century 21, den gigantiska outlet-kedja som skulle få Ullared att gråta av avund. Och, mycket riktigt, precis som vi kommit innanför dörrarna drog världens skyfall igång. Från klarblå himmel till tropiskt regnoväder på bara några minuter! Hoppsan, hoppsan... Nu kunde vi ju inte bara plocka på oss varsitt par billiga designerglasögon och dra vidare, nu var vi "tvugna" att stanna en längre stund i detta mitt älskade shopping-Mekka. Attans! ;)
New Yorkborna själva ojade sig över denna extrema hetta - man har tydligen dragits med ovanligt höga temperaturer ända sedan i april - och lite varmt var det kanske med tanke på att vi rör oss ganska mycket. Men tack vare diverse underbara glass- och lemonadskapelser och svala butiker höll vi oss förvånansvärt pigga i värmen...
I USA knusslas det inte med drickan - man behöver aldrig lämna restauranger törstig... (Eller hungrig heller för den delen)
Seriös shopping blev det - tre timmar senare lämnade vi Century 21 några kronor fattigare men med en gigantisk shoppingbag. Fyndfaktorn är enorm här då man köper äkta märkesvaror bra mycket billigare än vad kopiorna kostar i t ex Turkiet. Levisjeans till R för 140 kronor, designersolglasögon för 70 kronor, handväskor, plånböcker, klänningar, parfym, heminredning... You name it, allt finns!
Du kan köpa det mesta på Century 21: R och E förundrades över popcorn smaksatta i alla tänkbara smaker från kolasås till frukt...
Vi har gått så mycket att E har nött hål rakt igenom sina skor utan att märka detta! Tur då att vi befinner oss i skoköparens favoritstad!
När vi lämnade affären syntes inget spår av åskovädret, himlen var lika blå som tidigare även om luften var lite skönare nu. Vi hoppade på tunnelbanan vid Cortland street, och tog oss uppåt längs den gröna linjen. Efter att ha lämpat av alla fynden i vår lägenhet gjorde vi oss i ordning för att vända tillbaka till mid town. Vi tog tunnelbanan ned till Grand Central, en fantastiskt vacker och pampig byggnad som dessutom synts i en lång rad filmer. Många minns till exempel säkert barnvagnen-i-trappan-scenen från "De Omutbara", eller hur giraffen får klockan över huvudet i "Madagaskar". Stationen är över hundra år gammal, men har underhållits väl och är i ett fantastiskt skick. Skepps- och järnvägsmagnaten Vanderbilt lät bygga den, och i taket skimrar en komplett kopia av vår stjärnhimmel. När någon påpekade för Vanderbilt att den var spegelvänd svarade han iskallt: "Vi avbildade den såsom gud ser den!"
R och två av NYPD:s allerstädes närvarande poliser.
Nu började hungern göra sig påmind, och vi begav oss målmedvetet upp mot Times Square och en gammal favorit sedan senast - Daves famous Barbeque. Inte en sillusling eller nubbe så långt ögat kan nå - bättre avslutning på en midsommarafton får man leta efter!
Dags att hugga in! Revbenen är legendariskt goda, majsmuffinsarna smälter som smör i munnen!
Skål - "Helan går"!
Våtservetter delas ut efter maten - de behövs!
Midsommarnatt...
24/6 Lugn söndagsmorgon med fyndgenomgång och lokaltv
Lugn morgon med lite genomgång av gårdagens inköp. Vi har gjort några riktigt trevliga fynd - vad sägs till exempel om Levisjeans till R för 19 dollar styck (140 svenska kronor) och märkesglasögon för mellan 70 och 140 kronor paret? Nedan ser ni några exempel:
Adidas t-shirt $9 (63 kronor), Levisjeans $19 (140 kronor) och Puma-shorts $10 (70 kronor) (Inköpta på Century 21)
Converse t-shirt och läderväska, inköpta på Converse Store. Tröjorna kostade 140 kronor styck, väskan 350 kronor. Conversedojjorna dock billigare på Zackys - mellan 150-350 beroende på modell.
Old Navy förnekar sig inte. Stoooooooor påse med därifrån. Ribbade linnen, $5 dollar styck (35 kronor styck)
På tv:n rullar den lokala morgonshowen med reklam för "soppåsen som håller tvättbjörnen borta och gör din sophämtning bekymmersfri", weekendresor till Seaworld, Orlanda och andra exotiska varianter. I skrivande stund intervjuas en "Pet travel expert" som har semestrat över hela världen med sin lilla Toy Pudel! Jag fick många värdefulla tips att tänka på när jag ska ta med hundarna på nästa jorden-runt-resa... Upp till 250 dollar natten per fyrfoting kan det kosta att ha med dig den lurvige när du bor på hotell, fick vi veta. Jisses! Dyrare än att ta med dig maken! ;)
N Y känns extremt säkert med alla dessa poliser överallt. I gatkorsningar, där de dirigerar eller står i klungor och skvallrar medan folk obekymrat rusar över gatan trots att det är rött, på trottoaren, på fiken, i dessa mobila stationer som är upprättade överallt... Dessutom slås vi av hur många anställda som affärer och restauranger osv har. Helt annat tänk än de slimmade arbetsplatser vi är vana vid hemifrån.
Igår glömde en anonym medlem i familjen (hint:den äldste, samma medlem som brukar ha mycket roligt åt min hm...charmiga virrighet) en påse med diverse fynd från loppisen i Hells Kitchen i hysterin på Old Navy. Medan han hysteriskt sprang omkring och letade efter påsen (som vi var övertygade om var borta för all framtid) fick jag ett infall och frågade en i personalen om någon hade sett en påse. Alla som besökt N Y efter de hemska händelserna i september 2001 vet hur hårt man tog attacken, och vilken paranoia man har inför "avvikande beteende" och kvarglömda väskor.
Skyltar som den till vänster hittar man överallt i N Y.
Det sitter skyltar överallt där man ber allmänheten att vara observanta och rapportera allt som kan uppfattas som misstänkt, och att inga påsar/väskor får lämnas någonstans. Det kan ha varit vår räddning, för vår påse var upphittad i samma ögonblick som J (Oops, här försade jag mig visst) hade ställt ifrån sig den i samband med upptäckten av ännu ett fantastiskt fynd. Inte en pinal saknades i den, och kvinnan jag i min desperation hade frågat kommunicerade blixtsnabbt med komradion med alla anställda i affären (som har fyra plan). Bara några minuter senare hade hon återlämnat påsen, och inte en enda pinal saknades!
Ärliga och engagerade - amerikanarna är väldigt måna om att hjälpa andra och de är väldigt artiga. Detta gäller naturligtvis även om de inte själva vinner något på det. Plockar man fram kameran kommer genast någon fotgängare fram och frågar om de ska fotografera så att hela familjen får vara med på kortet. De är öppna och nyfikna, och konverserar gärna med främlingar. Samtidigt är man väldigt noga med den personliga integriteten, och den personliga sfären. På Manhattan bor 1,6 miljoner, och i staden N Y nästan 9 miljoner människor. Det är trångt om plats, med andra ord, och det kan vara en anledning till att man är livrädda för att gå för nära varandra. Råkar du gå för nära någon annan, t ex att man råkar skära av någons väg så att de tvingas ta ett steg åt sidan säger DE artigt "sorry". Efter några dagar i den ständiga strömmen människor har vi lantisar börjat anpassa oss, och håller till och med till höger i rulltrapporna... ;)
Och under all vänlighet och artighet är N Y en storstad med allt vad det innebär: efter bara några minuter med lokaltv i bakgrunden blir man väl medveten om att N Y inte är någon idyll: under natten och förmiddagen har flera skottlossningar och rån rapporterats från inom några kvarter från där vi befinner oss (och då bor vi knappast i något ghetto!). En smash-and-grab-kupp på 5th aveny sticker ut i skörden av våldsbrott.
Och så får vi höra en story som bara kan hända i USA:
11-åriga Matt spelade en match i Little League i sin hemkommun, New Jersey. Ett av hans slag gick över staketet och träffade en kvinna som satt på en picknickfilt och fikade intill planen. Som den väluppfostrade kille Matt nu är gick han och kollade med kvinnan så att allt var okej (vilket det var) och när han bad om ursäkt viftade kvinnan bort det och sade att det inte var något att be om ursäkt för. 2 år senare stäms han på 500 000 dollar för sveda och värk. Only in America, folk...
Idag blir det Pridefestival och en tur till Coney Island med bad i Atlanten. Temperaturen i N Y är den högsta sedan 1880-talet, men det ska bli lite sämre under början av veckan. Någon kylande åskskur senare i natt, och sedan fint väder men (tack och lov) lite svalare.
Lördag förmiddag
Jetlag i kombination med den klibbiga hettan har varit tagit hårt på oss. Som tur är sover vi som små barn i lägenheten, som ligger i bottenvåningen på ett tegelhus, väl skyddad från trafikljud och solens hetta.
Efter lite sovmorgon blir det idag en tur till loppmarknaden nere i Hells Kitchen. Dagens övriga händelser får komma som de kommer - vi fortsätter köra på lika delar inspiration och improvisation! Det är ju precis så vi vill ha det!
Mer info om gårdagens bravader kommer senare: Jag kan avslöja så mycket som att det handlar om vådlig navigering i tunnelbanesystemet, tre timmars fyndfrossa och ett kärt återseende med mersmak...
Dessutom får vi se om det blir något fynd/kändisspotting på loppisen...
Midsommar i New York: Del 1 Central Park
Det är lika bra att jag erkänner på en gång - jag tycker att svenskt midsommarfirande är ganska överskattat!
Där huttrar man i snålblåsten och försöker hitta en regnfri halvtimme så att man kan äta sillen och färskpotatisen ute i det fria. Termometern visar någon ynka grad mer än vad den gjorde på julafton, och mitt i all bedrövelse markerar dagen att solen från och med nu kommer att vända bort från oss!
Missförstå mig inte - jag längtar också efter den svenska sommaren. Men det är sådana förväntningar på den där dagen, då allt ska vara perfekt och sällan är det.
Förra året slog jag fast att nästa midsommar inte kommer att firas i Sverige. Jag hade fått nog. Och därav detta faktum att jag, tillsammans med min familj, i år firade midsommarafton på den plats i världen som jag älskar mest! Och, skulle det visa sig, det blev "den bästa midsommarafton ever"! ;)
Midsommarafton 2012 inleddes med en improviserad picknick i Central Park. Vi kunde ha lagt ned oss mer på mat och presentation, men det är alldeles för varmt här för att hänga upp sig på sådana petitesser. Det viktiga här var de fantastiska omgivningarna.
Vår lilla midsommarpicknick innehöll hur som helst allt det vitala för att göra en god måltid: Jordgubbar, nybakta baguetter, rostbiff och cola. Efterrätt blev Maryland cookies. Mums! Inköpet gjordes i delin ett kvarter från vår lägenhet, där priserna är anpassade efter det förmögna grannskapet, men rostbiffen var i världsklass!
Den kulinariska anrättningen avnjöts på en bänk vid dammen som ni säkert känner igen från diverse romantiska komedier. Conservatory water är det officiella namnet, och här brukar det vara fullt av modellbåtar på helgerna. Jag kommer aldrig att glömma den stunden, trots att vi satt mitt i New York omgavs vi av lummiga träd och rogivande fågelsång. Fantastiskt! Central Park är verkligen en oas, och vi såg hur New York-borna själva njöt av en promenad eller en god bok i parken.
Ingen midsommar utan andmatning! Check!
De drygt 9000 bänkar som finns runt om i parken har ofta plaketter med dedikationer till kända och okända människor. Vem som helst får köpa sig en plats där man kan förklara någon sin kärlek, hedra någon anhörig som dött eller fira en bemärkelsedag osv.
Conservatory water ligger precis intill "vår" ingång till parken, det vill säga 72:e till 75:e gatan på den östra sidan av parken.
Ovanför dammen låg en imponerande staty föreställande Alice och Mad hatter från Alice i Underlandet. Statyn var omgiven av plaketter med citat. Parken är full av olika statyer och installationer som donerats av privatpersoner. Parken sköts av en ideell förening som finansieras av donationer från New Yorkborna själva. Givarna uppmärksammas dock väldigt diskret och utan att parken känns som något reklamjippo.
Omgivningarna runt dammen ingår i den fina parken Conservatory Garden, som kan delas in i en fransk, en italiensk och en engelsk del efter de stilar av park man har utgått ifrån. Här poserar parkens ekorrar vant framför kamerorna.
En av många fina broar i parken. Gångvägar, cykelvägar och bilvägar går kors och tvärs genom den stora parken. Många väljer att hyra en cykel för att lättare kunna utforska den 50 gator långa och tre avenyer breda parken. Det finns också cykeltaxi och hästdroskor. Vi led med cykeltaxichaufförerna som slet ont i hettan, och var glada över att INTE se några hästar ute på gatorna. Det diskuteras om hästdroskorna ska förbjudas på grund av att det inte är bra för deras hovar att harva runt på asfalten hela dagarna, och kändisar har manat till bojkott av dessa. Jag hoppas att bojkotten får avsedd effekt!
Just den här bron påminner en hel del om den i "Förtrollad" (Scenen där den sjungande prinsen blir påkörd av framrusande cyklister), men helt säkra är vi inte på att det är just den...
Vi vandrar vidare mot andra sidan av parken och kommer snart fram till det kända "Boathouse", som har lite jet set-varning. Här kan man under sommaren hyra en båt och åka ut på den lilla sjön...
...eller äta gott och frottera sig med diverse kändisar. Vi svenskar minns kanske främst prinsessan Madeleines besök, som dokumenterats av pressen...
Vi lämnar dock det fina folket i fred och beger oss in i "vildmarken". Det är svårt att fatta att man befinner sig mitt inne i en storstad när man plötsligt hamnar rakt inne i snårig skog med massor av olika växter och djur omkring sig. I den täta vegetationen försvinner omgivningens ljud, och man ser inte något av alla de skyskrapor som omger parken.
Det är nog inte många som vet att parken lockar mängder med fågelskådare! De är ofta här tidigt på morgonen, och det sägs att mer än en fjärdedel av alla fågelarter som finns i USA någon gång setts till i Central Park!
Central Park anlades i mitten på 1800-talet då stadens befolkning på ganska kort tid hade fyrdubblats. Staden växte så det knakade och människorna längtade efter utrymme, och då helst lite natur. Det gick faktiskt så långt som att folk började hänga på kyrkogårdarna för att få lite lugn och ro!
Staden anordnade därför en tävling där man fick föreslå hur man skulle utforma parken, och vilka behov som fanns. Området bestod av en del träskmark, klippor och oländig terräng men var inte obebott; här bodde faktiskt nästan 2000 fattiga människor i vad som kan karaktäriseras som kåkstäder. Dessa kördes helt sonika bort.
Vinnarförslaget innebar att man skulle utgå från det typiska engelska, romantiska landskapet där öppna ytor varvades med naturliga skogskområden och mer formella platser med promenadvägar och diverse fontäner, statyer och andra utsmyckningar. Det är en plats för rekreation: här finns flera sjöar (ja, man kan fiska här), skridskobanor, badbassänger, platser för yoga och annan träning, lekplatser, basketplaner, klätterväggar och stora gräsmattor att ligga och sola på m m. Det ordnas också filmvisningar, teaterföreställningar ("Shakespeare in the park") och andra kulturella evenemang.
Det krävdes 20.000 arbetare att iordningställa parken, och den öppnades officiellt år 1959. Det är fascinerande att ingen av miljöerna längre är helt naturlig, allt är uppbyggt enligt ritningarna. Ändå ser det så oerhört äkta ut!
Södern är temat här, och det är omöjligt att förmedla hur ofantligt vackert det är med det smaragdgröna vattnet och den klarblå himlen.
"I love New York"
Man skulle kunna vandra runt i parken i dagar, men hettan ligger fortfarande som ett lock över staden och luftfuktigheten gör oss klibbiga och utmattade. Det har talats om en urladdning i form av ett snabbt övergående åskväder, och alla hoppas vi på att det ska komma snart.
Till och med djuren tar det lugnt i hettan. Roligast var det gäckande lilla röda fågelkräket som dök upp som gubben i lådan lite här och där under vår promenad, och som fick oss att tänka på den där aracuan som driver fågelskådar-Kalle Anka till vansinne under Kalle Ankas jul varje år.
Jag trodde att jag hade lyckats fånga den lilla rackaren på bild här nedan, men så -poff- gick den upp i rök (eller egentligen inte, den höll på att flyga rakt i huvudet på E som stod bredvid mig).
Bara kosack-dansen som saknades...
Tji pippi!
Vi styr kosan mot andra änden av parken. I ett fantastiskt litet (och otroligt nog, konstgjort) vattenfall leker och klättrar små barn från ett lokalt dagis. Jag hade gärna velat ta kort på det, för det var fantastiskt, men det var inte värt att börja fotografera när det var så mycket barn där...
Ingen midsommar utan smultron - det är inte bara vid vår sommarstuga som de växer vilt...
Framme vid Strawberry fields, Yoko Onos minnesplats över en av mina stora hjältar och första idoler, John Lennon. Den ligger strax utanför the Dakota Building, där Lennon bodde och utanför vars port han mördades av Mark Chapman 1980. Ono bor fortfarande kvar i våningen.
Jag och R vilar på en av bänkarna där Orlando Bloom sitter i filmen "I love you, New York". Alldeles innanför Strawberry fields finns den där kullen dit folk vallfärdar för att se körsbärsträden blomma varje vår.
Men vi är färdiga för den här gången. Vi beger oss istället ut ur parken och upp mot Naturhistoriska museet för att ta tunnelbanan down town.
Tänkvärda ord från en skylt på kyrkan som vi passerade...
R posserar framför en av de otaliga skolbussarna som alltid tycks stå parkerade utanför museet. Det är anmärkningsvärt att ett land som är så besatta av säkerhet fortfarande låter sina barn åka omkring i sådana vrak till bussar när det finns så mycket säkrare fordon idag. Men håll med om att de är häftiga! Exakt som på film!
R utanför naturhistoriska. Men vi får återkomma och besöka den en annan dag - här behöver man ha gott om tid! Och vi har lite andra planer för vår midsommarafton!
Först fyller vi på med lite dryck, och den obligatoriska varma "Pretzel" som säljs överallt på gatorna i licenserade små stånd. Hur den smakar? Tja, precis som en gigantisk, varm variant av "salta pinnar". Inte riktigt min grej.
Tunnelbanestationen vid Naturhistoriska (81:a) är en av de allra vackraste som jag har sett. Den är utsmyckad av påkostad mosaik.
Det skulle vara häftigt att ha den här mosaiken i mina drömmars poolhus hemma vid huset...
Ska ni till New York måste jag verkligen tipsa om åkpasset på tunnelbanan. Vi hade sparat in det redan första dagarna, och man kan verkligen ta sig överallt med det!
Vi bestämde oss för att ge oss ned down town för att kolla in de södra delarna av Manhattan, köpa solglasögon på gigantiska fyndkedjan Century 21 och reka lite inför kommande shoppingturen dit. Och det blev en händelserik, fantastisk fortsättning på midsommarfirandet - vilket det får ni läsa om i del 2!
Säga vad man vill om...
jänkarna, men det här med marknadsföring kan de verkligen!
M&M:s galna butik vid Times Square är ett strålande exempel på att allt kan säljas med en dos kreativitet och lite mördande reklam.
Ni har säkert ätit dem, de små fyllda chokladkulorna i olika färglada kulörer. Själv är jag ingen större vän av dem, och jag har heller aldrig sett övriga familjemedlemmar välja dem i godisbutiken. Men, men, är man på plats i det stora äpplet måste man bara gå och beundra kommersialismen när den är som allra mest brilliant!
Sagt och gjort, vi tog oss an butiken som utvecklat konceptet med de små chokladkulorna till ett helt eget universum. Kitschigt - absolut - , löjligt - absolut, om man saknar humor - , och fullständigt onödigt. Men samtidigt så befriande roligt, eftersom man riktigt kan se styrelsemötena där kreativa reklammakare presenterar den ena idéen mer galen men träffsäker än den andra!
Tre våningar hög, beläget strax ovanför det berömda torget vid Times Square ligger butiken som även den hetaste dagen i N Y lockar till sig kunder i alla åldrar.
Fler än jag som inte blir särskilt sugna på choklad när det är 33 grader varmt och bara tanken på kletig choklad i handväskan ger dig mardrömmar?
Detta är dock inget skäl att hålla dig borta från M&M, för här finns också precis ALLT annat du kan tänka dig att handla.
Vilken färg är godast? Därom tvistar tydligen de lärde, men alla sorterna har fått ett eget namn och en egen personlighet. Du kan dessutom välja att köpa bara den eller de sorterna du gillar mest, och slippa sitta där med en blandpåse där bara de där äckliga gröna blir kvar... Eller så kan du köpa dem i små boxar a la glaspärlorna som du gjorde halsband av när du var liten. Allt är möjligt i USA, folk!
Med OS i London i antågande fanns naturligtvis speciella landslagskombinationer att avnjuta för den patriotiske åskådaren.
När du väl valt dina favorit-M&M behöver du naturligtvis ett stilriktigt föremål att placera dem i. Precis som alltid i dagens samhälle ska du naturligtvis välja något som speglar dig och din personlighet...
Klar?
Då lämnar vi genast själva godiset och går vidare till de mer spännande och kreativa användningsområdena som M&M-folket skapat:
Parafraser och ironiska blinkningar. J kollar M&M:s variant av den berömda bilden av arbetarna som äter sina matlådor uppe på en balk under byggandet av Rockefeller Center...
... E, som fått ett av sina namn efter den kvinnliga huvudrollsinnehavaren i Fantomen på Operan, och därför har en livslång relation till denna en av mina absoluta favorithistorier, köpte sig en kul variant på temat i "Candy of the Opera".
Munch skulle antagligen rotera i sin grav om han såg den här varianten. Eller, kanske inte? Går säkert att dra paralleller till dagens samhälle i stort... (Vem sade att detta bara var ytlig kommersialism?) ;)
"Constantely nuts" och "Sorrounded by nuts"
Jacka med M&M-motiv i Swarkovski-kristaller. Har burits av bla Hannah Montana...
...eller varför inte ett schack?
Avdelningen med M&Ms julprydnader såsom julkulor och dylikt var inte så het så här års...
Alla färger har fått en egen personlighet och utifrån dem tillskrivs de olika citat. "Gul" hävdar följande:
"Inside everyone there´s a little nut." Är beredd att skriva under på detta.
Vi köpte INTE det här bedårande (?) rockbandet med det facila priset $120 (ca 840 SEK)...
...men tre fullmatade våningar med saker som bara väntade på att införskaffas...
...hade en psykologisk effekt på varenda besökare. Snart stod man där, överlistad av smarta marknadsförare och med ett BEGÄR efter att få ta med sig någonting från butiken!
J och E köpte varsin t-shirt och själv köpte jag ett måttset med amerikanska mått att använda när jag på hemmaplan fortsätter min privata odyssé i den amerikanska efterrättskulturen.
Och de smarta marknadföringshjärnorna förnekade sig förstås inte. Eftersom vi hade handlat för strax över 40 dollar fick vi köpa en stor plyschvariant av de där fördömda godisbitarna "för endast $5" (35 kronor). E fick välja färg, och hon valde den lite coola blå karaktären. Såklart.
Och jag lyfter på hatten. M&M fick familjen som aldrig någonsin köpt ett paket M&M-godis att köpa reklamprodukter för dem för 300 pix!
Unhappy feet - eller "a walk in the park"...
21/6 2012
8.00 var vi uppe och redo att utforska vårt favoritäpple. Eftersom har med oss två av barnen, E och R, den här gången blir det en del aktiviteter som är anpassade efter dem. Några av dem stod på dagens agenda.
Varmt och skönt är det här - 33 grader och strålande sol redan tidigt på förmiddagen.
R och E på uteplatsen som tillhör vår lägenhet på Upper East Side
Vi satte kurs Down Town, och inledde dagen med en promenad i Central Parks nedre regioner. Så här tidigt på morgonen omgavs vi av områdets alla hundägare och motionärer, och vi vandrade förbi Central Parks eget zoo (som också är förebilden till filmen Madagaskar med diverse uppföljare). R kände igen omgivningarna från filmerna direkt. Tyvärr såg vi inga lömska pingvinagenter smyga i buskarna den här gången. Vi får återkomma någon annan dag och ge dem en ny chans...
Efter Central Park vandrade vi 5th avenue nedåt, och betraktade förundrat "det fina folket" på väg dit det fina folket nu går. Kostymklädda män med portföljer, vackra damer vars hundar bar dyrare kläder än vår familj tillsammans och en och annan mystisk främling bakom gigantiska solglasögon. En lång blond kvinna, i sällskap med en äldre man, gled snabbt in bakom en diskret dörr som visade sig tillhöra en exklusiv plastikkirurgiklinik.
Eftersom vi inte blygs för att visa att vi är fattiga, högst tillfälliga inneboende på en av världens mest eftertraktade och exklusiva postnummer (10021) passade vi på att smita in på Trump Tower. 8-10.00 har de öppet för "vanliga dösliga" och vi tog en runda i den påkostade entrén.
Vi fortsatte längs 5th avenue och passerade i rask takt flaggskeppen på en av världens mest kända shoppinggator.
Skyltningen är en konstart här, och dagens mest kreativa var tveklöst Louis Vuitton. Det syns lite dåligt på bilden, men skylfönstret innehåller en enda väska och så en massa pilar. Riktigt snyggt och stilrent!
Men Prada, Tommy Hilfiger och alla andra märkesbutiker i all ära - dagens första stopp var inget annat än Nintendo World!
Barnen har väntat på detta, och blev inte besvikna... Det lär bli några fler besök under vistelsen, både E och R ska handla mer har de bestämt.
Nintendo World är ett mellanting mellan affär och "utställning" för alla tv-spelsälskare, och priserna är väl inte jättelåga. Å andra sidan finns det mesta som rör Nintendos älskade figurer att köpa/beskåda här! Vad sägs om Super Mario-monopol, den ultimata guiden till alla 646 Pokemonfigurerna eller Bowser i stor plyschupplaga?
Ett tips dock: gosedjuren finns att köpa betydligt billigare nere i China town, så kika gärna där innan ni går loss på utbudet hos Nintendo World.
Nintendo World ligger i en av Rockefeller Plaza-byggnaderna, och på vägen hamnade vi rakt i en tv-inspelning där NBC filmade sitt morgonprogram framför live-publik på gatan nedanför där E står på bilden ovan.Lite häftigt var det.
Vi fortsatte vår vandring nedåt och hamnade så småningom på Broadway. Svetten lackade, och vi fick fylla på med en hel del vatten och dricka längs vägen.
Vi höll på att hungra ihjäl eftersom vi fortfarande var inställda på Svensk tid (6 timmar före) - trots att klockan var tio på förmiddagen lokal tid var vår mat- och sovklocka inställd på att det var långt efter lunchtid!
Efter en rejäl måltid på McDonalds vände vi och vandrade vi uppåt mot Times Square. Besök på gigantiska Toys r´us, Disney Store och galna M & M-store gjorde stort intryck. Mer om dem kommer senare...
Efter lite shopping införskaffade vi fyra stycken biljetter till Yankees-Cleveland Indians på måndag. Det ska bli spännande att få stifta bekantskap med USA:s nationalsport - självklart ska vi sitta bland hemmafansen!
Strax efer 16.00, efter nästan 8 timmar ute på stan i den intensiva hettan, var vi åter hemma i lägenheten. Fötterna var som klubbor och vi dröp av svett, så det fick bli lite vila och förfriskningar innan vi nu håller på att göra oss iordning för en ny repa på stan. Nu har vi dock utrustat oss med varsitt unlimited Week-pass på tunnelbanan ($29 per person), vilket lär bespara våra fötter visst lidande.
Den här semestern är knappast något för den som vill softa vid poolen....
Galet!
Galet är ett ord som sammanfattar de senaste 24 timmarna på ett bra sätt!
I skrivande stund har det gått nästan exakt 24 timmar sedan jag gick upp, åkte ned till jobbet en stund för att fixa de sista sakerna inför semestern och sedan satte mig i bilen för att (tillsammans med min man och två av våra tre barn) ge mig av till Arlanda.
Några timmars bilresa, flyg till Heathrow och sedan några timmar på flygplatsen i väntan på flyget till New York och så en smidig flygresa till JFK. Nästan först i kön till tullpolisen (med obligatorisk utfrågning och fingeravtryckstagning) och så bagaget rakt i näven. Allt flöt på nästan overkligt smidigt, och jag väntade bara på att det skulle skita sig som det alltid gör. (Kom ihåg senast...)
Det mest spektakulära som hände under resan var att minstingen, R, lyckades med konststycket att bli slumpvis utvald för en speciell inspektion som innebar att han fick vända ut och in på handbagaget och genomgå ytlig kroppsbesiktning. Han såg lite förbryllad ut, men allt gick bra.
_ _ _
Lite pirrigt hann det dock bli när vi, som uppgjort, ringde vår hyresvärd som avtalat och hon inte svarade. Det hade inte varit kul att behöva ge sig ut på bostadsjakt så här mitt i natten... Men hon ringde som tur var upp direkt och mötte sedan upp oss vid lägenheten. Hon var mycket trevlig och tillmötesgående!
Lägenheten, ja. Den är verkligen New Yorkigt minimalt minimal, men den har ett bra läge och en häftig uteplats. Bilder kommer. Inredningen skulle antagligen få vilken inredningsarkitekt som helst att gråta, men toan är fräsch och wifi funkar perfekt och det är saker som jag tycker är viktigare!
_ _ _
Vi såg verkligen till att göra det mesta av årets längsta dag då vi har varit vakna 24 timmar i sträck. Jag kan inte fatta att jag var på jobbet samma dag som jag gick på Manhattans gator! Ända tills klockan var långt efter midnatt svensk tid var det ljust som den ljusaste sommardag utanför flygplansfönstret. Lite underlig känsla. Lite galet, med andra ord...
God natt eller god morgon - välj det ni tycker passar bäst. Själv ska jag göra som resten av familjen. Det vill säga lägga mig och sova.
PS: Såg förresten att SAS hade tvingats nödlanda ett plan på väg tillbaka från New York idag... Med tidigare erfarenheter av SAS (+ den där osannolika historien om musen i cock pit som höll kvar ett annat flyg till N Y) i bagaget är jag mycket nöjd med att vi valde British airways den här gången! Rekommenderas starkt!
Allt är packat...
Väskorna är packade, pengarna växlade och ESTA-pappren utskrivna - i morgon bär det av igen! 12 dagar i staden som aldrig sover, och schemat är fullspäckat. Den här gången är två av barnen med på resan - följ våra äventyr här på bloggen!
