Midsommar i New York: Del 1 Central Park
Det är lika bra att jag erkänner på en gång - jag tycker att svenskt midsommarfirande är ganska överskattat!
Där huttrar man i snålblåsten och försöker hitta en regnfri halvtimme så att man kan äta sillen och färskpotatisen ute i det fria. Termometern visar någon ynka grad mer än vad den gjorde på julafton, och mitt i all bedrövelse markerar dagen att solen från och med nu kommer att vända bort från oss!
Missförstå mig inte - jag längtar också efter den svenska sommaren. Men det är sådana förväntningar på den där dagen, då allt ska vara perfekt och sällan är det.
Förra året slog jag fast att nästa midsommar inte kommer att firas i Sverige. Jag hade fått nog. Och därav detta faktum att jag, tillsammans med min familj, i år firade midsommarafton på den plats i världen som jag älskar mest! Och, skulle det visa sig, det blev "den bästa midsommarafton ever"! ;)
Midsommarafton 2012 inleddes med en improviserad picknick i Central Park. Vi kunde ha lagt ned oss mer på mat och presentation, men det är alldeles för varmt här för att hänga upp sig på sådana petitesser. Det viktiga här var de fantastiska omgivningarna.
Vår lilla midsommarpicknick innehöll hur som helst allt det vitala för att göra en god måltid: Jordgubbar, nybakta baguetter, rostbiff och cola. Efterrätt blev Maryland cookies. Mums! Inköpet gjordes i delin ett kvarter från vår lägenhet, där priserna är anpassade efter det förmögna grannskapet, men rostbiffen var i världsklass!
Den kulinariska anrättningen avnjöts på en bänk vid dammen som ni säkert känner igen från diverse romantiska komedier. Conservatory water är det officiella namnet, och här brukar det vara fullt av modellbåtar på helgerna. Jag kommer aldrig att glömma den stunden, trots att vi satt mitt i New York omgavs vi av lummiga träd och rogivande fågelsång. Fantastiskt! Central Park är verkligen en oas, och vi såg hur New York-borna själva njöt av en promenad eller en god bok i parken.
Ingen midsommar utan andmatning! Check!
De drygt 9000 bänkar som finns runt om i parken har ofta plaketter med dedikationer till kända och okända människor. Vem som helst får köpa sig en plats där man kan förklara någon sin kärlek, hedra någon anhörig som dött eller fira en bemärkelsedag osv.
Conservatory water ligger precis intill "vår" ingång till parken, det vill säga 72:e till 75:e gatan på den östra sidan av parken.
Ovanför dammen låg en imponerande staty föreställande Alice och Mad hatter från Alice i Underlandet. Statyn var omgiven av plaketter med citat. Parken är full av olika statyer och installationer som donerats av privatpersoner. Parken sköts av en ideell förening som finansieras av donationer från New Yorkborna själva. Givarna uppmärksammas dock väldigt diskret och utan att parken känns som något reklamjippo.
Omgivningarna runt dammen ingår i den fina parken Conservatory Garden, som kan delas in i en fransk, en italiensk och en engelsk del efter de stilar av park man har utgått ifrån. Här poserar parkens ekorrar vant framför kamerorna.
En av många fina broar i parken. Gångvägar, cykelvägar och bilvägar går kors och tvärs genom den stora parken. Många väljer att hyra en cykel för att lättare kunna utforska den 50 gator långa och tre avenyer breda parken. Det finns också cykeltaxi och hästdroskor. Vi led med cykeltaxichaufförerna som slet ont i hettan, och var glada över att INTE se några hästar ute på gatorna. Det diskuteras om hästdroskorna ska förbjudas på grund av att det inte är bra för deras hovar att harva runt på asfalten hela dagarna, och kändisar har manat till bojkott av dessa. Jag hoppas att bojkotten får avsedd effekt!
Just den här bron påminner en hel del om den i "Förtrollad" (Scenen där den sjungande prinsen blir påkörd av framrusande cyklister), men helt säkra är vi inte på att det är just den...
Vi vandrar vidare mot andra sidan av parken och kommer snart fram till det kända "Boathouse", som har lite jet set-varning. Här kan man under sommaren hyra en båt och åka ut på den lilla sjön...
...eller äta gott och frottera sig med diverse kändisar. Vi svenskar minns kanske främst prinsessan Madeleines besök, som dokumenterats av pressen...
Vi lämnar dock det fina folket i fred och beger oss in i "vildmarken". Det är svårt att fatta att man befinner sig mitt inne i en storstad när man plötsligt hamnar rakt inne i snårig skog med massor av olika växter och djur omkring sig. I den täta vegetationen försvinner omgivningens ljud, och man ser inte något av alla de skyskrapor som omger parken.
Det är nog inte många som vet att parken lockar mängder med fågelskådare! De är ofta här tidigt på morgonen, och det sägs att mer än en fjärdedel av alla fågelarter som finns i USA någon gång setts till i Central Park!
Central Park anlades i mitten på 1800-talet då stadens befolkning på ganska kort tid hade fyrdubblats. Staden växte så det knakade och människorna längtade efter utrymme, och då helst lite natur. Det gick faktiskt så långt som att folk började hänga på kyrkogårdarna för att få lite lugn och ro!
Staden anordnade därför en tävling där man fick föreslå hur man skulle utforma parken, och vilka behov som fanns. Området bestod av en del träskmark, klippor och oländig terräng men var inte obebott; här bodde faktiskt nästan 2000 fattiga människor i vad som kan karaktäriseras som kåkstäder. Dessa kördes helt sonika bort.
Vinnarförslaget innebar att man skulle utgå från det typiska engelska, romantiska landskapet där öppna ytor varvades med naturliga skogskområden och mer formella platser med promenadvägar och diverse fontäner, statyer och andra utsmyckningar. Det är en plats för rekreation: här finns flera sjöar (ja, man kan fiska här), skridskobanor, badbassänger, platser för yoga och annan träning, lekplatser, basketplaner, klätterväggar och stora gräsmattor att ligga och sola på m m. Det ordnas också filmvisningar, teaterföreställningar ("Shakespeare in the park") och andra kulturella evenemang.
Det krävdes 20.000 arbetare att iordningställa parken, och den öppnades officiellt år 1959. Det är fascinerande att ingen av miljöerna längre är helt naturlig, allt är uppbyggt enligt ritningarna. Ändå ser det så oerhört äkta ut!
Södern är temat här, och det är omöjligt att förmedla hur ofantligt vackert det är med det smaragdgröna vattnet och den klarblå himlen.
"I love New York"
Man skulle kunna vandra runt i parken i dagar, men hettan ligger fortfarande som ett lock över staden och luftfuktigheten gör oss klibbiga och utmattade. Det har talats om en urladdning i form av ett snabbt övergående åskväder, och alla hoppas vi på att det ska komma snart.
Till och med djuren tar det lugnt i hettan. Roligast var det gäckande lilla röda fågelkräket som dök upp som gubben i lådan lite här och där under vår promenad, och som fick oss att tänka på den där aracuan som driver fågelskådar-Kalle Anka till vansinne under Kalle Ankas jul varje år.
Jag trodde att jag hade lyckats fånga den lilla rackaren på bild här nedan, men så -poff- gick den upp i rök (eller egentligen inte, den höll på att flyga rakt i huvudet på E som stod bredvid mig).
Bara kosack-dansen som saknades...
Tji pippi!
Vi styr kosan mot andra änden av parken. I ett fantastiskt litet (och otroligt nog, konstgjort) vattenfall leker och klättrar små barn från ett lokalt dagis. Jag hade gärna velat ta kort på det, för det var fantastiskt, men det var inte värt att börja fotografera när det var så mycket barn där...
Ingen midsommar utan smultron - det är inte bara vid vår sommarstuga som de växer vilt...
Framme vid Strawberry fields, Yoko Onos minnesplats över en av mina stora hjältar och första idoler, John Lennon. Den ligger strax utanför the Dakota Building, där Lennon bodde och utanför vars port han mördades av Mark Chapman 1980. Ono bor fortfarande kvar i våningen.
Jag och R vilar på en av bänkarna där Orlando Bloom sitter i filmen "I love you, New York". Alldeles innanför Strawberry fields finns den där kullen dit folk vallfärdar för att se körsbärsträden blomma varje vår.
Men vi är färdiga för den här gången. Vi beger oss istället ut ur parken och upp mot Naturhistoriska museet för att ta tunnelbanan down town.
Tänkvärda ord från en skylt på kyrkan som vi passerade...
R posserar framför en av de otaliga skolbussarna som alltid tycks stå parkerade utanför museet. Det är anmärkningsvärt att ett land som är så besatta av säkerhet fortfarande låter sina barn åka omkring i sådana vrak till bussar när det finns så mycket säkrare fordon idag. Men håll med om att de är häftiga! Exakt som på film!
R utanför naturhistoriska. Men vi får återkomma och besöka den en annan dag - här behöver man ha gott om tid! Och vi har lite andra planer för vår midsommarafton!
Först fyller vi på med lite dryck, och den obligatoriska varma "Pretzel" som säljs överallt på gatorna i licenserade små stånd. Hur den smakar? Tja, precis som en gigantisk, varm variant av "salta pinnar". Inte riktigt min grej.
Tunnelbanestationen vid Naturhistoriska (81:a) är en av de allra vackraste som jag har sett. Den är utsmyckad av påkostad mosaik.
Det skulle vara häftigt att ha den här mosaiken i mina drömmars poolhus hemma vid huset...
Ska ni till New York måste jag verkligen tipsa om åkpasset på tunnelbanan. Vi hade sparat in det redan första dagarna, och man kan verkligen ta sig överallt med det!
Vi bestämde oss för att ge oss ned down town för att kolla in de södra delarna av Manhattan, köpa solglasögon på gigantiska fyndkedjan Century 21 och reka lite inför kommande shoppingturen dit. Och det blev en händelserik, fantastisk fortsättning på midsommarfirandet - vilket det får ni läsa om i del 2!
Kommentarer
Postat av: Marcus Lundberg
Vilka bra bloggar du skriver Marie!
Det är lika roligt att läsa varje inlägg. Man blir inte ett dugg avundsjuk på hur bra ni verkar ha det...
Kan ju avsluta med att er midsommarlunch såg mycket bättre ut än all sill i världen. NewYork-deli är i en klass för sig! ;)
Postat av: Marie
Jag har tagit lite bilder från Famous Daves och Five guys som jag tror att du kommer att gilla! :)
Trackback
