reverseangle

Den tropiska värmeböljan fortsätter och vi bestämmer oss för att en av dagens begivenheter får bli ett svalkande dopp i Atlanten! Men först ska vi njuta av en klassisk amerikans söndagsbrunch och se årets Prideparad gå av stapeln!

 

Brunchen går, som synes, inte av för hackor!

 

 

Deras French toast (som var en blandning av våfflor och tjockpannkaka i konsistensen) var en smaksensation tillsammans med lönnsirap! Närmast religiös upplevelse!

 

 

 

Därefter begav vi oss ned till 33:e gatan, alldeles vid foten av Empire State Building, där förberedelserna inför Pridefestivalen var i full gång. Polisen hade en sambandscentral där och höll genomgång när vi gick förbi, och tack vare att vi var i god tid fick vi en riktigt bra position i främsta ledet! Det är ingen dålig apparat att arrangera en parad från 36:e gatan och nedåt på den hårt trafikerade, folktäta ön, och det var en salig blandning av säkerhetsfolk och vanliga poliser som jobbade hårt med säkerheten.

Vid roten av Empire State building

Det lönade sig att vara i tid - längst fram och med perfekt utsikt :)

Vi väntade och väntade, men när det så äntligen blev dags för paraden var den väl värd att vänta på… En oerhört häftig och stark upplevelse var det att se den styrka, glädje och självdistans som paraden och dess deltagare utstrålade.

 

Paraden inleds med motorcykelkortege

 

Sedan drog paraden, med de karaktäristiska regnbågsfärgerna som symboler för att alla är olika men har sin plats och behövs i samhället, igång

Festivalgeneral Cyndi Lauper syns inte så väl på den här bilden

Alla, och då menar jag alla, vill visa att man stödjer Pride! Företag som t ex Nike har specialtryckta tröjor "I´m gay, live with it" för att ta ett exempel

Det var mycket sång och dans, och många ekipage hade på sant amerikanskt manér sin egen skönhetsdrottning. Skillnaden mot andra parader var att de flesta drottningarna var transsexuella eller transor.

Myndigheterna deltar också, här är det NYPD:s representanter

Den här brandbilen var intressant - här hade man ändrat signalen så att den lät annorlunda. Symbolvärde i detta också förstås! Alla brandbilar låter inte lika, men alla behövs och är lika mycket värda! Den framkallade mycket jubel.

 

 

 

 

 

Mina privata favoriter: En organisation för lesbiska kvinnor som spelade "Who let the dogs out" på trummor, men hade gjort om texten till "Who let the dykes out!". De hade en sån där skön, befriande självdistans och verkade ha minst lika roligt som vi! Viktigt också att påpeka att Pride-festivalen inte bara består av personer med den schablonbild vi gärna får av HBT-personer i glittriga kläder. Många deltagare var helt vanliga amerikaner, precis som kvinnorna ovan.

Den här deltagaren representerade en organisation för transsexuella. Det var lite intressant att det annars så strikta och puritanska USA lät henne gå barbröstad, då just nakna kroppsdelar brukar vara tabu.

Man kan tycka att jämlikhet är en självklarhet i dagens samhälle, men paradens deltagare öppnade våra ögon för att det finns massor av hinder kvar: Unga HBT-personer som blivit utslängda hemifrån och inte har någon vuxen som stöttar dem, par som inte får gifta sig trots att de levt ihop i decennier och har barn ihop, gamla människor som inte får tillbringa ålderdomen ihop eftersom det inte finns äldreboenden som inte accepterar homosexuella par bor tillsammans...

 

Paradens honnörsord är att man ska acceptera sig själv och den man är, och det är helt klart något för alla att tänka på oavsett sexuell läggning. "Love yourself" var ett återkommande mantra.

Paraden var en orgie i häftiga outfits, glädjedans och stolthet. Men allt är inte bara glädje, det finns också plats för eftertänksamhet och behov av stöd. Olika stödorganisationer samlar in pengar till välgörenhetsprojekt, och årets tema handlade mycket om rätten för samkönade att få gifta sig, och N Y är ju  en av föregångarna i USA på det planet. Massor av förälskade, nygifta par manifesterade sin kärlek genom plakat med deras bröllopsdatum och tackade för att de äntligen hade fått chansen att göra något som är så självklart för oss heterosexuella! Speciellt rörande var det gamla paret som hade levt tillsammans i 55 år, men det fanns en hel del par som hade varit ihop i årtionden men som inte hade kunnat gifta sig förrän alldeles nyligen.

Deltagarna öste prylar över oss åskådare...

Barack Obama står högt i kurs bland HBT-väljarna för sin mer liberala syn på deras rättigheter, och han driver kampanj för att homoäktenskap ska legaliseras över hela USA. Jag plockade med mig ett gäng kampanjskyltar för Obama och när jag sedan stod på tunnelbanan kom en äldre, vit man (läs;urstereotypen för republikan) fram och frågade mig vad kampanjen står för. Jag förklarade det och han skrattade och klappade mig på axeln, ”Good luck with that!” sade han och blinkade. Det var inte förrän han hade gått vidare som jag insåg att han trodde att jag var en av Obamas utsända kampanjmedarbetare där jag stod med en hög kampanjskyltar i famnen. Sedan upptäckte jag att fler tittade konstigt (och inte så trevligt) på mig i tunnelbanan, så vi såg till att skaffa en påse att lägga ned skyltarna i. Detta är alltså fortfarande i hög grad kontroversiellt i dagens USA, och då även i liberala New York!

E med mitt "kampanjmaterial".

Det var intressant att se att flera trossamfund var representerade i paraden. Utöver dem har företag och myndighetsorgan som till exempel polis, brandmän och armén sett till att vara representerade.  Det är ju inte särskilt länge sedan homosexuella inte var välkomna inom det amerikanska försvaret, men nu deltog de med ett eget ekipage. NYFD hade till och med ovan visade brandbil där man hade gjort om ljudet så att den lät helt annorlunda än vanligt, antagligen för att lyfta fram symboliken i ”alla lika-alla olika” och att det inte bara är okej att vara annorlunda och speciell, utan att det är något som man ska vara stolt över!

Tåget anfördes av New Yorkbon Cyndi Lauper, men det vimlade av kändisar i tåget. Mest livvakter hade tveklöst borgmästaren - då byttes paradens regnbågsfärger tillfälligt ut mot svart då det var ”Men in black-killar med hörsnäckor, stirrig blick och mummel i handen” överallt.

Efter över en timme var paraden ännu inte över, men vi kände ändå att vi var tvungna att ge oss vidare. R hade väntat tålmodigt på den utlovade badresan till Coney Island, och resan dit tar en lång stund.

Längst ut på Brooklyns södra udde ligger strandpromenaden med det något slitna men klassiska nöjesfältet Coney Island. Stranden var packad med människor så här en söndageftermiddag, men vi fick i alla fall ett dopp i Atlanten och lite sol innan vi gav oss hemåt igen.

 

 

 

Vi hoppade av vid Rockefeller Center för att äntligen få smaka på världens godaste kedje-burgare, på prisbelönta hamburgerkedjan Five guys, och vi blev INTE besvikna! Rekommenderas mycket starkt!

Hamburgarna kostar ca 50 kronor styck, drickan har fri påfyllning. Nötterna fick man ta själv och var gratis, och bara de i sig var värda omaket att ta sig hit på väg hem från stranden…