Onsdag 27 juni: 17000 steg - del två (FN, frukter och fantomen)

Klarblå himmel och nästan 30 grader i luften... Men med hjälp av vatten och täta pauser kämpar vi oss uppåt längs med Manhattans östra sida mot FN-skrapan i höjd med 42:a gatan.
Utanför FN-skrapan var aktiviteten hög. Reparationerna som höll på redan när vi besökte NY senast för lite mer än ett år sedan pågick fortfarande men nu såg hela fasaden ut att vara klar. Säkerhetspådraget vid portarna var imponerande, bland annat fanns anordningar så man kunde hissa upp och inspektera bilarna innan man släppte in dem.
Vi hade tänkt boka en rundtur i FN-byggnaden, men vi var svettiga och trötta efter den långa promenaden i sommarhettan och vände tillbaka in mot stan längs med Förenta nationernas väg.
I bakgrunden syns Chrysler building. En kvalificerad gissning är att en del av dem som är verksamma i FN bor i de fina husen längs den här prydliga gatan. Längs med hela gatan stod nämligen svarta bilar med privatchaufförer i parkerade i väntan på sina uppdragsgivare. De stod uppenbarligen till uppdragsgivarnas förfogande hela dagen, för några hade väntat länge: en chaufför sov och en gjorde gymnastik bredvid sin bil...
FN sett från U.N way.
Sådana skyltar sitter lite här och där - och de menar allvar! 2500 kronor i böter om du tutar!
Framme vid Grand Central Station och dess läckra matmarknadsdel:
Köttdisken var fantastisk, men tyvärr blev fotot suddigt. Efterrättsdelen gick inte av för hackor den heller!
Vad sägs om en skalenlig damsko gjord helt i choklad?
'
Frukten är god och fräsch. Det är svårt att se på bilderna men persikorna och nektarinerna är jättestora!
Detsamma gäller körsbären - det är de som är i mitten på bilden. Nästan lika stora som svenska plommon!
Paus i Bryant Park. Här har man valt att flytta ut biblioteket under sommaren, vilket innebär att det finns hyllor med böcker och tidningar som man får låna och läsa under det sköna, gröna lövtaket.
Dags att sätta fart igen...
Tillbaka i universums mitt - Times Square!
R har önskat sig ett biobesök, och det känns som en befrielse att sjunka djupt ned i biografens reclinerfåtöljer och dela på en hink (!) pop corn. Vi såg MIB3 och den passade ypperligt med tanke på att den utspelar sig i NY. Extra kul var det då Chrysler building, som vi hade passerat en stund tidigare, hade en viktig roll i filmen. Entrén till "Alienbyråns" kontor hade vi dessutom förevigat några dagar tidigare när vi besökte Manhattans sydspets:
Efter den välbehövliga vilan inne i biografens svalka kände vi oss piggare när vi kom tillbaka ut på Times Square.
Och, skulle det visa sig... Kvällen tog inte slut där. Under den röda trappan på Times Square säljs överblivna Broadway-biljetter till halva priset. Jag fick tag på topp-biljetter till Fantomen på Operan, en av mina absoluta favoritberättelser. Jag har sett den svenska uppsättningen tre gånger, älskar boken av Gaston Leroux och gav till och med E mellannamnet Christine som en hyllning till berättelsens kvinnliga hjältinna. Därför hade jag bestämt mig för att ta med E och se den här teatern om det var möjligt.
Fantomen på operan är den show som gått längst någonsin på Broadway, sedan 1988 om jag inte minns fel. Och den var fortfarande lika bra, och lika gripande, som första gången jag såg den! Ensemblen fick stående ovationer av en nästintill fullsatt salong efter föreställningen.
(... och ja, jag grät en svätt den här gången också. Gets me everytime...)
E tyckte mycket om pjäsen, men helt obekant med den var hon inte innan... Hon har läst boken, sett filmen och hört musiken sedan hon var liten.
Medan E och jag var på teater passade J och R på att äta på det berömda hamburgerhaket Shake Shack som ligger i korsningen intill the Majestic theatre där fantomen går. Eftersom de vände hemåt före oss (och fick med sig våra tunnelbanekort) vandrade jag och E de 31 kvarteren upp till vår lägenhet. Det låter värre än det är, för det går fint att gå till fots i och med att gatusystemet är så tydligt och lätta att navigera i. Dessutom är det trygga kvarter att promenera i, även på kvällen. Men lite möra i benen var jag och E när vi kom tillbaka till lägenheten, nästan 20 000 steg senare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0