New York for beginners
Jag har haft samma mardröm i snart 20 år. Den börjar alltid bra. Jag är på väg att förverkliga den dröm jag burit på så länge som jag kan minnas, och livet leker. Det är dagen D, dagen då jag ska sätta mig på det där planet, korsa Atlanten och bli ett med den där staden som på något oförklarligt sätt varit centrum i mitt universum sedan jag hörde talas om den för första gången.
New York.
Men på något sätt skiter det sig. Varenda gång. Mina mardrömmar är förvirrande lika Gråbens tröstlösa jakt på det där fågelskrället Hjulben. Känner ni till den där gamla pärlan, förresten? Om jag någonsin får för mig att tatuera mig så vore den där stackars gamla prärievargen ett bra val, för numera kan jag verkligen identifiera mig med honom. Serietecknaren hittar obönhörligt på nya, spännande och plågsamma sätt för Gråben att misslyckas på, och likaså gjorde mardrömsuppfinnaren i mina N Y-drömmar.
Jag har glömt bort vilken dag flyget går, tagit fel på avgångstiden, missat att passet gått ut, missat att fixa Waivern, missat att packa väskan, jag har sett min bil paja på vägen till flygplatsen, jag har åkt till fel flygplats (!) och jag har glömt biljetterna eller har bokat fel flyg... Kort sagt, om ni kan komma på fler sätt att missa resan på så har jag utan tvekan drömt om den varianten också.
Till slut, efter drygt 20 års varianter på mardrömmarna, kommer jag dock äntligen till slut i väg, bara för att upptäcka att staden som aldrig sover faktiskt gör det. När jag till slut landat visar det sig nämligen att jag har en timme på mig innan jag måste tillbaka till flygplatsen. Desperat försöker jag hitta en sån där lätt patetisk turistfälle-mugg som det står I love NY på för att ha något som helst minne av resan, men när jag kommer fram till den enda öppna butiken stänger den gallren framför näsan på mig. Och där vaknar jag.
Någonstans i somras kände jag att det fick vara nog. Det var dags att göra upp med mardrömmarna, och dags att ta tag i den där drömmen som hamnat i något slags vänteläge underalla dessa år då studier, barnafödande och en blygsam karriär hamnat i första rummet.
Vi började att planera resan i september, och i skrivande stund är det faktiskt bara några veckor kvar till vi landar i New York. Och vet ni vad? Den där hemska mardrömmen som med jämna mellanrum hemsökt mig genom åren, den har inte återkommit en enda gång sedan jag bokade resan!
Jag startade den här bloggen för att dokumentera min resa till "the big apple", och kanske, kanske kan jag inspirera, locka, avskräcka, tipsa, oroa och kanske, förhoppningsvis, också roa er som väljer att hänga på genom att läsa om mina strapatser...
New York.
Men på något sätt skiter det sig. Varenda gång. Mina mardrömmar är förvirrande lika Gråbens tröstlösa jakt på det där fågelskrället Hjulben. Känner ni till den där gamla pärlan, förresten? Om jag någonsin får för mig att tatuera mig så vore den där stackars gamla prärievargen ett bra val, för numera kan jag verkligen identifiera mig med honom. Serietecknaren hittar obönhörligt på nya, spännande och plågsamma sätt för Gråben att misslyckas på, och likaså gjorde mardrömsuppfinnaren i mina N Y-drömmar.
Jag har glömt bort vilken dag flyget går, tagit fel på avgångstiden, missat att passet gått ut, missat att fixa Waivern, missat att packa väskan, jag har sett min bil paja på vägen till flygplatsen, jag har åkt till fel flygplats (!) och jag har glömt biljetterna eller har bokat fel flyg... Kort sagt, om ni kan komma på fler sätt att missa resan på så har jag utan tvekan drömt om den varianten också.
Till slut, efter drygt 20 års varianter på mardrömmarna, kommer jag dock äntligen till slut i väg, bara för att upptäcka att staden som aldrig sover faktiskt gör det. När jag till slut landat visar det sig nämligen att jag har en timme på mig innan jag måste tillbaka till flygplatsen. Desperat försöker jag hitta en sån där lätt patetisk turistfälle-mugg som det står I love NY på för att ha något som helst minne av resan, men när jag kommer fram till den enda öppna butiken stänger den gallren framför näsan på mig. Och där vaknar jag.
Någonstans i somras kände jag att det fick vara nog. Det var dags att göra upp med mardrömmarna, och dags att ta tag i den där drömmen som hamnat i något slags vänteläge underalla dessa år då studier, barnafödande och en blygsam karriär hamnat i första rummet.
Vi började att planera resan i september, och i skrivande stund är det faktiskt bara några veckor kvar till vi landar i New York. Och vet ni vad? Den där hemska mardrömmen som med jämna mellanrum hemsökt mig genom åren, den har inte återkommit en enda gång sedan jag bokade resan!
Jag startade den här bloggen för att dokumentera min resa till "the big apple", och kanske, kanske kan jag inspirera, locka, avskräcka, tipsa, oroa och kanske, förhoppningsvis, också roa er som väljer att hänga på genom att läsa om mina strapatser...
Kommentarer
Postat av: Suzanne
Ska bli spännande att följa dina förberedelser och den väntande resan. Jag och min man ska också åka till New York framöver,och lusläser resetips för att hitta lite inspiration.
Mvh Suzanne
Trackback
