Planerna börjar ta form...
Som ni vet vid det här laget har New York varit mer än en dröm i hela mitt liv. Vissa med vit rock skulle kanske snarare kalla det för en besatthet.
Varför?
Jag vet ärligt talat inte. Medan alla andra omkring mig hysteriskt talat om Asien och Australien eller kuskat runt Europa med ryggsäck som enda packning har jag istället under hela mitt liv riktat mina blickar mot det väldiga landet i väst. Om jag fick möjligheten skulle jag gärna bo ett par år i landet. Sedan jag reste runt i USA lite som 20-åring (och det är länge sedan nu) har jag drömt om att återvända och beta mig igenom stat efter stat. Jag har tidigare besökt klassikerna Florida och Kalifornien, och New York kändes som nästa logiska steg.
Men det har kommit annat emellan. Jag är mamma till tre barn, jag har gått en lång universitetsutbildning som kostat både tid och pengar (samtidigt som jag jobbat extra för att få in en fot på den trånga arbetsmarknaden) och så har det varit hus och hem att ta hand om.
Men så i somras, när en tidig 40-årskris tog kontrollen över min tillvaro, insåg jag att den där ständigt återkommande mardrömmen kanske ville säga mig något. Carpe diem och hela paketet... Jag har i något svagt ögonblick sagt att jag ska ta mig dit innan jag fyller 40. Och jag insåg att tiden höll på att rinna ut.
Så jag lovade mig själv att min 40-årspresent till mig själv helt enkelt (nåja) skulle vara en resa till New York. Och, som min man kan skriva under på, så är jag en envis rackare, vilket innebär att resan kommer att gå av stapeln lite drygt två månader innan det magiska datumet.
Eftersom budgeten inte är obegränsad för en gymnasielärare och en snickare, så insåg vi snabbt att resebolagens flashiga reseutbud knappast skulle lämna mycket utrymme för shopping och annat som inbegriper dollars...
Kring 20.000 kostade det ofta för två under en långhelg på ett hyfsat lokalt hotell (ett läge på Manhattan kändes som ett krav) och då var det ofta ett hotell med ganska låg standard. Kalla mig gärna för en snobb, men jag uppskattar att slippa dela ett sunkigt badrum med resten av hotellets gäster! Dessutom tyckte vi att fyra dygn är lite i kortaste laget om man nu ändå ska ta sig över den stora pölen. Så vi bestämde oss för att försöka skräddarsy vår resa helt på egen hand.
Vi pratade om våra planer med våra närmsta vänner, och det visade sig att två av dem både var sugna och hade möjlighet att hänga på. Vårt resesällskap, F och B, är några riktiga globetrotters och tillför en hel del rutin och lugn när det gäller det här med att släppa chartertanken och själv ge sig ut i verkligheten.
Varför?
Jag vet ärligt talat inte. Medan alla andra omkring mig hysteriskt talat om Asien och Australien eller kuskat runt Europa med ryggsäck som enda packning har jag istället under hela mitt liv riktat mina blickar mot det väldiga landet i väst. Om jag fick möjligheten skulle jag gärna bo ett par år i landet. Sedan jag reste runt i USA lite som 20-åring (och det är länge sedan nu) har jag drömt om att återvända och beta mig igenom stat efter stat. Jag har tidigare besökt klassikerna Florida och Kalifornien, och New York kändes som nästa logiska steg.
Men det har kommit annat emellan. Jag är mamma till tre barn, jag har gått en lång universitetsutbildning som kostat både tid och pengar (samtidigt som jag jobbat extra för att få in en fot på den trånga arbetsmarknaden) och så har det varit hus och hem att ta hand om.
Men så i somras, när en tidig 40-årskris tog kontrollen över min tillvaro, insåg jag att den där ständigt återkommande mardrömmen kanske ville säga mig något. Carpe diem och hela paketet... Jag har i något svagt ögonblick sagt att jag ska ta mig dit innan jag fyller 40. Och jag insåg att tiden höll på att rinna ut.
Så jag lovade mig själv att min 40-årspresent till mig själv helt enkelt (nåja) skulle vara en resa till New York. Och, som min man kan skriva under på, så är jag en envis rackare, vilket innebär att resan kommer att gå av stapeln lite drygt två månader innan det magiska datumet.
Eftersom budgeten inte är obegränsad för en gymnasielärare och en snickare, så insåg vi snabbt att resebolagens flashiga reseutbud knappast skulle lämna mycket utrymme för shopping och annat som inbegriper dollars...
Kring 20.000 kostade det ofta för två under en långhelg på ett hyfsat lokalt hotell (ett läge på Manhattan kändes som ett krav) och då var det ofta ett hotell med ganska låg standard. Kalla mig gärna för en snobb, men jag uppskattar att slippa dela ett sunkigt badrum med resten av hotellets gäster! Dessutom tyckte vi att fyra dygn är lite i kortaste laget om man nu ändå ska ta sig över den stora pölen. Så vi bestämde oss för att försöka skräddarsy vår resa helt på egen hand.
Vi pratade om våra planer med våra närmsta vänner, och det visade sig att två av dem både var sugna och hade möjlighet att hänga på. Vårt resesällskap, F och B, är några riktiga globetrotters och tillför en hel del rutin och lugn när det gäller det här med att släppa chartertanken och själv ge sig ut i verkligheten.
Kommentarer
Postat av: Diana
Roligt att följa er! Hoppas du kommer blogga under tiden ni är där också?
Postat av: Marie
Självklart har jag tänkt blogga under hela resan. Mitt resesällskap tittade lite underligt på mig när jag först av allt kollade så att det fanns en internetuppkoppling i lägenheten! Vem bryr sig om kylskåp, strykjärn och kaffemaskiner sålänge det finns ett saftigt bredband? ;)
Trackback
