reverseangle

Ursäkta att rapporten kommer lite sent - det har varit problem med blogg.se!

Tisdagsmorgonen bjöd på ett strålande väder, och vi bestämde oss för att prova på tunnelbanan och ta oss längst söderut på Manhattan. Där finns många mer eller mindre obligatoriska utflyktsmål som exempelvis Frihetsgudinnan (som dock kräver en färjetur om man ska komma ända fram), Battery Park där omkomna soldater hedras, Brooklyn Bridge, Wall Street och Ground Zero.

Först ut var förstås den obligatoriska Frihetsgudinnan. Inte läge för en mycket sjösjuksbenägen och frösen yours truly att bege mig ut på en av de där överfulla färjorna, så det fick räcka med bilder från Manhattans allra sydligaste spets.

 

 

 

I Battery Park kom vi i samspråk med en kvinna och hennes son. Sonen hade varit inom det militära i 8 år (han hade ryckt in när han bara var 19) och nu, i arbetslöshetens USA, försökte han desperat ta sig in igen. Tyvärr var det svårt då man skär ned ganska ordentligt på försvaret och därmed hellre tar alla nya ungdomar som ser det som ett sätt att få jobb. Det är billigare för försvaret att anställa och utbilda nya än att anställa de dyrare killarna som stigit i graderna och är berättigade till en högre lön. Mannen berättade också att om han jobbade 12 år till (tills han skulle fylla 40 år) så skulle han vara berättigad till pension från staten, vilket skulle innebära att hans ekonomi var tryggad.

Det var mycket intressant att prata med dem, och han berättade att han tagit värvning för att få resa och att han varit stationerad vid Medelhavet. Han hade dock aldrig varit i Sverige och vi fick berätta en del om Sverige. Amerikanarna på gatan är över lag duktiga på att ta kontakt och hjälpa varandra. Tar du upp kameran för att ta kort kan du nästan vara säker på att någon kommer fram och frågar om de ska ta kort, man håller upp dörrar och kommer fram och frågar om vi behöver hjälp att hitta osv om de märker att vi inte är amerikaner. Ett exempel var när vi var på väg ut ur Madison Square Garden igår och jag fick syn på inskriptioner på golvet och stannade till och tittade ned. Genast stannade en ung tjej i rusningen och frågade om jag tappat något, villig att hjälpa till att leta.  Det handlar alltså inte om människor som vill sälja mig något, utan människorna på gatan! Det är något helt annat än stela svenskar det!

Plakett vid Ground Zero till minne av "dem som dog och dem som kämpar vidare".

På Ground Zero, platsen där World trade Center stod fram till 9/11 2001, pågick byggnationerna för fullt och överallt i stan ser man olika minnesmärken över människor som dog i samband med attacken.  Alldeles intill byggplatsen hade man satt upp en stor bronstavla dedicerad till ”de som dog och de som kämpar vidare”.

J och amerikansk kollega som arbetar med återuppbyggnaden vid Ground Zero

Det är helt otroligt att bara de två tornen rasade med tanke på de höga byggnader som står alldeles intill och som är helt intakta! En viktig byggare var utan tvekan svenska bolaget Skanska, och J var framme och pratade med några av dem. Jag undrar jag om de vet vad deras företagsnamn betyder?

 

Vid Ground Zero ligger det som vi definitivt anser vara N Y:s bästa outlet – 21 Century. Här fyndade vi till fantastiska priser (dessvärre eftersom vi egentligen inte tänkt handla något med tanke på planerna för den långa dagen). Det kändes helt overkligt att gå och botanisera bland alla äkta märkesvaror och kunna konstatera att priserna ibland till och med var lägre än för kopiorna jag brukar köpa i Turkiet! Jag köpte ett par klassiska Calvin Klein-solglasögon för hundralappen, Ed Hardy-plånbok för drygt 150 kronor och diverse skönhetsprodukter från Clinic till vrakpris. De hade otroligt billiga parfymer – F köpte en stor Clean för 280 kronor.

Efter shoppingen vandrade vi igenom finansdistrikten innan vi tog en skön lunch i solen vid Pier 17. Wow, här var det verkligen vår i luften och solglasögonen kom väl till pass!

Finanskvarteren. Mr Gecko syntes dock inte till...

Mätta och belåtna nöjde vi oss den här gången med att plåta Brooklyn Bridge på håll innan vi begav oss upp genom Chinatown. Chinatown, som ska vara den största kinesiska bosättningen utanför Kina, var verkligen som ett eget litet samhälle i staden. Skyltar på kinesiska, allt du kan tänka dig i form av asiatiskt krimskrams, mat och marknadsstånd med otroliga matvaror, mumlande säljare som diskret erbjuder märkeskopior till människorna som samlats vid övergångsställena. Det var definitivt värt ett besök, inte minst som det var jack pot när det gällde min dotter och yngste sons presentskörd!

 

Efter detta tog vi Broadway uppåt och hamnade i det gudomliga skodistriktet med en sportskoaffär i varje kvarter. Vi frossade i Converse, och skrattade åt det faktum att det i mer än en affär talades mycket svenska kring just Converse-avdelningen. En expedit trodde inte sina öron när vi berättade vad skorna kostar i Sverige. Häftigast var förstås Converses egen butik där alla färger och former fanns, och där det till och med gick att få sin egen personliga sko tillverkad!

Billigaste Converse-skorna hittade vi dock i andra butiker, och vi betalde mellan 170-300 kronor styck för dem.

Vi som skulle ta det lugnt med shoppingen den här dagen med tanke på att vi skulle se hockey på hemvägen! Men vad göra man när det är så billigt? Nåväl, vi tog tunnelbanan hem och lämpade av grejerna innan vi vände tillbaka till Midtown och MSG.

Hockey i Madison Square Garden är något alldeles extra. Bara att sitta där och fascinerat betrakta det som händer omkring en på läktarna är värt inträdet, och jag kan definitivt avfärda myten om att amerikanarna inte hejar på sitt lag. ”Let´s go Rangers, let´s go!” ekade mellan sektionerna, och vi kom i samspråk med några fans framför oss. En av dem har Chicago som lite av favoritlag efter att ha följt dem då han jobbat en del i staden, och jag passade därför på att tipsa honom om Salák. De var mycket intresserade av svenska spelare (och då även i tennis som en av dem spelade) och de fick t o m adressen till Färjestads hemsida för att kolla in klipp och lite sådant.

 

 

Arenan var ruskigt sliten, men hade fantastiskt sköna sittplatser. Här är utsikten från våra platser.

Som alltid är maten viktig, och det såldes kamben, pizza, megastora korvar och Budweiser i parti och minut. Sätena var otroligt sköna – som en fåtölj – men i övrigt var det en mycket sliten arena. Den är för närvarande dock under ombyggnad för att bli en av ligans modernaste.

 

"Let´s go Rangers, let´s go!" var den stående hejaramsan. J, F och B har försett sig inför nedsläpp!

Rangers förlorade med 3-2, men det var en spännande match då Rangers jagade och var ytterst nära att kvittera på slutet. Jag var tvungen att fråga våra nya vänner varför hela arenan buade när Zucarello Aasens namn kom upp på jumbotronen efter att den hårt matchade norrmannen fått assist. De skrattade dock och försäkrade oss om att han är en av lagets mest populära spelare, och att man helt enkelt ropade hans smeknamn: ”Zuuuuuu!” Även Lundqvist står uppenbarligen högt i kurs – hans matchtröja var utan tvekan den vanligaste på läktaren – även om han inte hade någon av sina allra bästa kvällar.  Målvaktsmatchen vanns definitivt av Ryan Miller i Buffalo-målet, och det var häftigt att se derbystämningen på läktarna.

Kung Henrik är verkligen kung i N Y!

 

Innan matchen uppmanades publiken att hålla en civiliserad ton och inte använde fula ord eller obscena gester. Om man som publik upptäckte att andra bröt mot detta så skulle man rapportera till närmsta matchvärd! Haha, jag blev nästan lite full i skratt när jag tänkte mig att speakern och skyltar i LLA skulle säga samma sak!

 

J med en av de obscent långa korvarna ("One foot-hot dog") som hade en strykande åtgång i MSG