reverseangle

 

Med alla måsten avklarade och den allra mesta shoppingen gjord bestämde vi oss för att ta torsdagen lite som den kom. Det skulle komma att innebära att mindre maraton-lopp när vi avverkade större delen av Manhattan under en enda solig, fantastisk dag…

 

LCHF-frukost... (BTW den godaste muffins som jag ätit)

...fast med så lite tid och så mycket delikatesser att upptäcka och smaka sig igenom

så får man helt enkelt offra sig lite...

 

Efter frukostrutinen (där vi gjorde ett undantag och återvände till samma diner som vi ätit på dag 1) köpte vi oss ett metrocard och begav oss ned längs med den västra delen av Manhattans vattenlinje. Vädret var fantastiskt, om än med en isande vind som gjorde det kallt när man kom i skuggan.

I Tunnelbanan

Turist? Javisst! (Jag och F kollar kartan i Greenwich)

Jag, F och B utanför pir 40

"Spy store - When you want to know" Only in America....

Vi tog av på Canal street, en gata som löper tvärs över den nedre delen av Manhattan och som tog oss genom China town, förbi Brooklyn Bridge och vidare bort mot området där den amerikanska punken ska ha fötts –  Här var det ruffigt värre, med tatueringsstudior varvade med affärer som sålde allt en punkrockare någonsin kan behöva för att odla sin image. Man sålde också, helt öppet, diverse hm… hjälpmedel som exempelvis en populär grej som vid en första anblick såg ut som söta djurformade glasfigurer men som vi snart förstod användes till helt andra saker. Mycket riktigt låg det också en söt dimma över en servering som vi passerade, och som oskyldiga, storögda svenskar skyndade vi raskt vidare!

Här var det ytlig andning som gällde.... ;)

Lyckligtvis fanns det diners med mer traditionellt utbud, och vi åt en fantastiskt god pizzaslice på ett ställe som i övrigt var överbefolkat med högljudda high schoolungar med skoluniformer och ukrainare som utgör en egen liten koloni området.

Jag visste förstås att Manhattan av förklarliga skäl är mångkulturellt, och att det inte är ovanligt att man som ny i ett land gärna söker sig till och bor med sina landsmän, men jag blev faktiskt ganska förvånad över hur ”indelat” nedre Manhattan är mellan de olika stadsdelarna och de olika nationaliteterna som bor i dem. I China town hade man till och med tvåspråkliga skyltar, och trots att många nationaliteter i de flesta fall bott i USA i flera generationer var det slående att höra att de flesta verkade tala sitt lands språk istället för amerikanska!

Överlag hade många av dem som jobbade i affärer, på caféer och andra ställen ofta ett annat förstaspråk än engelska. De vi hyrde lägenheten av var exempelvis av asiatiskt ursprung. Ett annat exempel på mångkulturen var St Patricks day som man höll på att skylta för överallt i affärer och på pubar. När vi frågade en servitör på den grekiska restaurangen Georgios där man just höll på att hänga upp de karaktäristiska gröna fyrklöversdekorationerna om vilken dag detta firas erkände han lite generat att han inte visste och gick och frågade en kollega. St Patrick är en irländsk högtid som firas den 17 mars, men på grund av mångkulturen har olika högtider smält ihop. Bra, tycker jag!

På vår väg gick vi förbi flera kända N Y-byggnader:

Chrystler building

 

J vid Centralstationen

New York Daily News redaktionsbyggnad

Vi fortsatte vidare upp mot FN-skrapan, som var en besvikelse med tanke på att den höll på att byggas om och mest såg ut som en rivningskåk från vår vinkel.

Nu tyckte vi nog att vi varit duktiga nog på att beta av ”måste-listan” när det gällde kände platser, så vi gav oss tillbaka upp längs Broadway och hängav oss istället åt ytterligare Converseshopping på Zackys.  Den enorma Converse-avdelningen ligger i källarplanet och var med på listan över 101 tips i Aftonbladets resetidning förra fredagen. Uppenbarligen var det fler än vi som läst resebilagan, för man blev nästan full i skratt när v a r e n d a provpall i den enorma lokalen var fylld av svenskar och en och annan norrman! Fler Converse-fynd blev det, och J hade nog gärna köpt några till om han bara fått med dem i resväskan!

Jag och F fyndade Redken och lite andra hårprodukter till otroliga priser i en shop, och jag förlorade motvilligt mitt hjärta till de skönaste (och snyggaste) stövlar jag någonsin sett. Jag kunde inte motstå dem trots att jag knappt vågade tänka på för hur jag skulle få med dem i min redan överfulla resväska… Budgeten ska vi bara inte tala om. Det lär bli makaroner fram till midsommar hemma hos familjen A…  ;)

Världens sötaste minimuffins hittade jag på Baked by Melissa. Självklart kunde jag inte låta bli att köpa med mig ett gäng i den sötaste lilla minikartong jag någonsin sett... Äntligen en lagom portion av något i det här enorma landet!

 

Perfekt med "bite-size" för då behöver man inte välja en enda sort utan har plats för fler!

Tiden går fort när man har roligt, och vips hade vi promenerat hela vägen upp tillbaka till Times Square och våra ”hemtrakter”. Ett besök på ett helgalet, enormt Toys R´Us med eget pariserhjul inomhus och en gigantisk, ”levande” T-rex som stirrade mig i vitögat förevigades och ska visas upp därhemma.

Den sista middagen åt vi på Georigios, en av de två pubar som ligger precis under vår lägenhet och vars gäster underhållit oss med allt från högljudda gräl och fyllesentimentala hyllningar till glädjefull allsång sena nätter.

 

Lägenhetsstandarden i NY är inget för lättstörda! Det är inte bara lyhört mellan våningarna, i vårt fönster hade man monterat en AC och det som inte maskinen fyllde upp av fönstret hade man täckt med en teflonbeklädd pappskiva som fick det att låta som om festprissarna på gatan nedanför faktiskt stod i ditt sovrum och högljutt diskuterade vem det var som varit otrogen med vem klockan 3.30 AM. Någon AC behövde man dessutom knappast, eftersom det ständigt blåste friska vindar rakt in i sovrummet. Mer än en gång ställde jag och J oss i givakt under nätterna när barerna stängde och tömdes på folk, en Harley vrålade iväg efter att ha stannat för trafikljusen eller utryckningsfordonen varnade med sina klassiska sirener (precis som på film).  Mot slutet började vi dock vänja oss vid att vi hade hela N Y i vårt sovrum!

Ironiskt nog somnade jag därför för första gången ordentligt och sov hela natten. Just som min löjligt ihärdiga jet lag äntligen började släppa är det dags att vända på steken igen! Lysande!